Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marekall. Jag öppnade dörren och en hop knektar,
bakom hvilka Anders Svarte dolde sig, tumlade in.
Marsken befallde dem att gå ut i skrifvarerummet
och där invänta hans befallningar. Med lismande
röst sade Anders skrifvare, det han vågade föreslå
att jag strax fängslades, medan jag möjligen trak-
tade efter hans herres lif.
„Mitt lif försvarar jag själf“, sade marsken,
„härut karlar“.
Knektarna aflägsnade sig, men skrifvaren stod
kvar.
„Brefvet gäller äfven Anders Svarte“, sade jag.
„Gå Anders“, befallde herr Karl.
„Men, nådige herre —.“
„Inga men, ut med dig.“ Marsken stampade i
golfvet och Anders försvann. Utan att fästa något
afseende vid mig, läste han Sigfridssönernas patent.
Hans blickar mörknade och ögonbrynen drogos
ihop. Tre gånger läste han igenom skrifvelsen,
därpå såg han upp.
„Och du vill nu hafva nåd och tillgift för ditt
dråp, därför att desse äro förrädare. Hvem svarar
för att ej detta bref är förfalskadt? För öfrigt, huru
har detta kommit i dina händer?“
Jag berättade om min färd till Novgorod och
min vistelse där. Marsken ville höra mera och
mera. Han bjöd mig sitta ned och snart hade han
hört alla mina upplefvelser i ryssarnes land. Då
jag slutat, steg herr Karl upp, räckte mig handen
och sade:
„Jag tror dig, för dina ärliga ögons skull och
för din trohet mot storfursten i Moskva. Du är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
