Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalm, en Skalm“, ropade jag, „en Skaljm, en
Skaljm”, skrek Semjon.
De fiender, som stodo oss närmast, hade nog
helst, fega som de voro, dragit sig utom värjhåll,
om ej de bakom stående trängt dem fram mot oss.
Nu först kunde jag till fullo uppskatta italienarens
fäktkonst. Hans böjliga svärd for som en blixt
fram och tillbaka, upp och ned, åt höger åt vänster,
i ringar, än ett hugg, än en stöt, än en parad, me-
dan han med darten i vänster hand uppfångade
slag af störar och tjugor. Huru länge vi fortforo
att slåss vet jag ej; det var som en dröm. Ju flere
vi dräpte, desto talrikare blef hopen. Vi voro nära
att digna af mattighet, innan stadsvakten anlände
och skingrade skaran. Mitt ena öga var igensvul-
let, blod strömmade ur näsa och mun, ett finger
var krossadt. Semjon och Bartolini voro än värre
medfarna. En lycka var det, att folkhopen var så
tätt packad, att det mot slutet af striden var omöj-
ligt att använda kastvapen mot oss, utan att skada
såväl vän som fiende. Stadsknektarna togo reda
på de döda och sårade.
Vi begåfvo oss alla till Lembekes hus, till hvil-
ket italienaren i och för några uppköp varit på
väg, då han öfverfölls af packet. Lembeke, som var
en karsk karl, hade gärna deltagit i striden, om han
ej fruktat att folket skulle hämnas på hans hustru
och barn, då han var ute i köpfärd. Vi ansågo
hans skäl fullgoda, och den förargelse jag först känt
lade sig snart, då jag kom att tänka på, att han ut-
fört flere djärfva bragder än de flesta krigare.
Då vi inträdt i stugan räckte Bartolini mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
