Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor, ohyggliga att skåda, befunno sig äfven i
rummet. De voro ryttarnes hustrur eller kärestor
— kvinnor från alla världens trakter, ryskor, tyskor,
finskor och gud vete hvad. Mitt inträde väckte
ingen uppmärksamhet. Men då jag frågade en af
karlarna hvar jag finge lägga harnesk och sadel-
säckar, fick jag ett ovettigt svar. Jag spände vap-
nen af mig och gick åter fram till mannen och
frågade honom ånyo med samma påföljd. Då tog
jag honom, en lång räkel med ett riktigt röfvar-
ansikte, i nacken och slog hans näsa mot ölkannan
framför honom. Han sprang upp och försökte slå
till mig, men innan han visste ordet af låg han
sprattlande på golfvet. Sedan jag gifvit honom
några knytnäfslag, svarade han höfligt och visade
oss två sofplatser. Allt folket skyndade till för att
betrakta tumultet. Skymford haglade öfver mig,
och det såg ut som om ryttarne velat bistå sin
kumpan. En lång, gänglig karl, med gulblekt an-
sikte, insjunkna ögon och huden stramt spänd öf-
ver käkar och tinningar, så att han liknade en
dödsskalle, trängde sig fram till mig. „Hvad bråka
ni“, sade han, „tacka valpen där, för att han piskat
upp den där lymmeln. Jag har länge haft för af-
sikt att göra detsamma, och skulle redan hafva
gjort det, om jag ej fruktat att smutsa mina näfvar
på hans lortiga tryne.“ Vändande sig mot mig frå-
gade han, hvad jag sökte i härbärget. Jag trodde
att han var en rotemästare, hvarför jag svarade
med stor vördnad, att jag och min dräng tagit värf-
ning hos herr Hans och att vi frågat efter våra
sängplatser. Af min dåliga tyska förstod han att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
