Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
den»’). Den rigtiga grundsatsen hvilar sålunda på naturlig
dygd och vana vid goda handlingar, hvilka beteckna den
etiska dygdens forutsättningar och bestå i en begärets
ändamålsenliga rigtning på iakttagande af den rätta midten i
affekter och gerningar.
Härmed ha vi uppvisat, att uppfattningen af det rätta
handlandet i särskilda fall är beroende af begärets rigtning,
och att den allmänna grundsatsen visserligen såsom sådan
icke kan af begäret forvridas, men deremot med afseende å
sin uppkomst genom induktion ur särskilda fall är af det
samma beroende: således i hvad hänseende den teoretiska
sidan i den ändamålsenliga verksamheten är betingad af den
praktiska eller forutsättningen för insigt af förutsättningen
för etisk dygd.
Men å andra sidan förutsätter från en viss synpunkt
ilen senare den förra. Begäret kan nemligen icke rigtas på
det allmänna ändamålet, utan att detta teoretiskt fastställes.
Derför säger Aristoteles: »V4 begära något mera derför, att
det tyckes oss godt, än det tyckes godt, derför att vi
begära det»’-). De teoretiska och praktiska förutsättningarna
för insigt och etisk dygd bero sålunda af hvarandra,
ingendera kan tänkas utan den andra.
Vi ha nu slutligen att i detta sammanhang redogöra derför,
huru den menniska är beskaffad, hos hvilken alla de nödiga
förutsättningarna för de dygder, hvarpå den sedliga
verksamheten hvilar, finnas tillsammans, utan att hon höjt sig till
den i sann mening sedliga ståndpunkten. Aristoteles
skildrar detta i sin framställning af oåterhållsamhetens motsats,
återhållsamheten, εγχράτεια. 1 denna fastställer menniskan
teoretiskt en allmän grundsats, nemligen att beherska affek-
’) VII, 8. 1151, a, 15.
J) Met. XII, 7 § 4. Jmfr Eth. Nic. III, 4. 1113, a, 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
