Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ingen är fulländad konstnär af naturen, utan blifver det
genom öfning — en eitterspelare måste öfva sig i att spela
eittra for att blifva skicklig — blifver ingen i sann mening
dygdig utan att ha vant sig vid dygdiga gerningar. Vi blifva
rättrådiga genom att göra det rätta, återhållsamma genom
att vänja oss vid återhållsamhet o. s. v. Också är den
etiska dygdens namn, ι] ήίϊιχτ] dat c ή, härledt ur ë&og, vana.
Dessa dygdiga handlingar, som måste föregå dygden
såsom dess förutsättningar, äro sådana, i hvilka den handlande
alltid iakttager den rätta midten mellan två ytterligheter,
såsom förut blifvit visadt vid redogörelsen for naturanlagen till
dygd ’). Men dygdens material är ej blott gerningar, utan den
är äfven smed afseende å lust och smärta», hvilka åtfölja och
bestämma alla handlingar. »Derför måste man, såsom Plato
säger, allt ifrån ungdomen föras till att lära känna lust och
smärta, såsom man bör»2). Men det, öfver hvilket man bör
känna lust, är tydligen det måttfulla och begränsade eller
det, som uttrycker den rätta midten mellan två ytterligheter,
och det, öfver hvilket man bör känna smärta, är öfverflöd
eller brist i affekter och gerningar. Sålunda förutsättes för
dygd vana vid handlingar, som uttrycka det rätta
mediet, och vana vid att känna lust öfver just dessa
handlingar. Dervid påkallar Aristoteles statslagarnes ingripande.
Dessa vänja menniskorna vid de goda gerningarna och göra
dem sålunda goda3). Denna statens omsorg om den enskilde
bör sträcka sig till näringarna och sysselsättningarna. Man
bör icke få lefva, såsom man vill4). Den har dervid en
tvingande myndighet, så att den belägger onda gerningar
med straff och sådana lidanden, som mest äro motsatta de
älskade njutningarna. Derigenom blifva straffen 5) läkemedel
’) II, I.
2) II, 3. 1104, b, 11; X, 9. 1179, b, 24; Rep. III, 401.
II, 1. 1103, b, 2. η X, 9. 1160, a, 23. ») 1080, a, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
