Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
gien kanna fulländas genom något, som vore lägre än
densamma. Dock måste pä samma gång fasthållas, att njutningen
endast är en sida af den verkliga energien eller den sida
af densamma, som betecknar dess ohindrade fortgång eller:
den är energien, betraktad från den synpunkten, att den
fullt genomtränger sitt material. Energien kan ock
betraktas från en annan synpunkt såsom kraftverksamhet i
>>ig sjelf utan afseende på förhållandet till objektet; då
är den tydligen icke lust, utan föremål for lust1). — Men
’) Devföl· säger Aristoteles Nic. Etb. X, 5. 1175, b, 32:
»Njutningarna äro nära förbundna med energierna och äro så oskiljaktiga,
att det är omtvistadt, om energien är detsamma som njutningen; icke
tyckas dock reflexion och varsebiifr.ing vara njutning, ty besynnerligt
skulle det vara. Men genom att icke skiljas synas de vara detsamma.»
Njutningen uttömmer icke energiens väsen, utan är endast en sida
i densamma jemte andra sidor. Knäs p. a. s. sid. 45 tyder detta
-tälle så, att njutningen icke från någon synpunkt kan sägas vara en
verksamhet, men frågan, som här afgöres, är endast: ίί ταντόν ioxtv
>’/ tvéfysia rjj ηδονή, således icke, om njutningen är verksamhet eller
ej, utan endast, om verksamheten, roed hvilken njutningen är
förbunden, är det samma som njutningen sjelf, hvilket uppvisas såsom
omöjligt. Deremot strider ingalunda, att njutningen sjelf är en
verksamhet, som är sammanbunden med en annan verksamhet såsom
varse-Mifniug, reflexion o. s. v. eller är en sida af denna verksamhet. —
Kaas söker med ledning af vissa ställen hos Aristoteles uppvisa, att
njutningen är en affekt (πά&οί) och således icke energie. Men
Aristoteles kallar (De An. II, 5) varseblifningen för ett lidande, och icke
desto mindre säges den vara en energie (De An. IIJ, 7. 431, a, 7;
Met. IV, 8 i slutet; Nic. Eth. de ofvan refererade ställena), så att
för honom begreppen »lidande» och »energien icke upphäfva
hvarandra. För öfrigt säger Aristoteles De An. III, 7. 431, a, 10: »Och
att känna njutning och smärta är att verka (ΐνιργιXv) genom den
varseblifvande själen i förhållande till det goda och onda» och Eth.
Nic. X, 3. 1179, b, 2: »Att verka enligt njutningen, jag menar njuta,
med en viss hastighet är omöjligt» samt Met. XII, 7: »Enär dennes
(Guds) energie är njutning.» Emellertid stöder sig Kaas härpå för att
i likhet med Spengel, über die unter den Namen des Aristoteles
erhaltenen Ethischen Schriften, och Aristotelische Studien 1 Hef. Nic.
Eth. sid. 25 ff. samt Rassow p. a. s. sid. 48 förneka äktheten af bok
VII c. 11 — 14, der njutningen definieras såsom »en ohindrad energie
enligt ett naturligt tillstånd», och anser dessa kapitel såsom omarbet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
