Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 184 —
med garparna, hvilket jag ju måste göra för att
kunna få sanningen ur dem. Det är därför er
närvaro är nödvändig. Se så, nu äro vi framme."
Peder låste upp porten, Deken steg in. Där
inne stod Jockum skräddare, som omfamnade
honom och hälsade honom välkommen. Det
blef ett frågande och pratande, men Sskrifvaren
afbröt dem hastigt.
,Nu är ej tid att prata, ålderman, fort ut och
säg svenskarna, att Deken är här och kallar dem
till vapen. Harnesk, svärd och rör ha de fått:
Se så, ge er i väg."
Jockum skyndade bort. Deken fördes in i ett
rum, där han fick torra kläder och mat samt
fick värma sig framför en duktig brasa. Det
behöfdes sannerligen, ty han var stel af köld.
Skrifvaren tog fram en stor nyckel ur ett göm-
ställe och skrattade förnöjdt.
Gissa, rådman, till hvilket lås tror ni den
här passar?"
,Aha, till någon af stadsportarna, säg?"
» Rätt gissat, till Munkeporten. Grefven lät
göra om alla låsen och det var omöjligt för mig
att taga något aftryck af dem, men min gode
vän Nils Björnsson vill gärna stå väl på alla
håll. Han gaf mig ett vaxaftryck. Då vi fått
ihop ett tjog af era vänner, skola vi försöka
öppna porten. Det kan hända att vi, eller rät-
tare sagdt, ni få lof att slåss en stund för att
hålla porten klar, och gifva Flemings folk tid att
närma sig. Själf stannar jag här och ger tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
