Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—Äö—
knytnäfskamp. Och sedan grefven talat nådigt till
honom, ja då täflade alla dessa garpar, som nu
skymfade eller undveko honom, om hans vänskap.
Deken lät hakan sjunka mot bröstet. Han var
utled och trött vid det hela. Skulle det då al-
drig taga slut. Skulle han aldrig bli försonad
med sina forna vänner. Skulle han ständigt gå
som en främling, som en utstött i sin fäderne-
stad. Tänk om han skulle begifva sig till Papula
och se på dansen och försöka tala några ord
med någon af de mäktigaste garparna. De borde
väl redan vara försonade, han hade ju redan
straffats mer än nog för sitt motstånd, vapnet
var vridet ur hans hand; han var en oskadlig-
gjord fiende. — Nej, men hvad han var för en
stackare! Skulle han falla till föga för förföl-
jarnal Nej han skulle ej gifva vika och ej söka
försoning med garparna, men han kunde väl
ändå gå och se på dansen ett tag; Han gjorde
skräddaren ett förslag därom. Denne ville själf
gärna deltaga i den allmänna glädjen, men han
ansåg att det kanhända vore farligt för Deken, och
att denne ej skulle kunna styra sitt sinne om
han utsattes för någon kränkning, hvilket ju ej
var omöjligt, isynnerhet sedan männen blifvit
druckna. Han var dock ej svår att öfvertala och
så begåfvo de sig i väg, sedan Johan lofvat att
hålla sig lugn och begifva sig hem så snart han
märkte att ölet slagit borgarskapet åt hufvudet.
På ängen vid Papula tråddes dansen kring
majstången, som var klädd med granris och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
