Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UM —
falla om hjälp mot ryssarnas härar, talrika som
gräshoppor. Hela hans svenska själ var i upp-
ror mot detta småsinnets regemente, mot detta
käringkrig som fördes mot honom och de svenske.
I stället för stål använde de lögn, förtal, mutor
och förespeglingar, och sådana män skulle hafva
väldet öfver ärliga svenskar.
Hela dagen och haliva natten gick Johan De-
ken af och an i sin kammare, knytande näfvarna
i vanmäktig vrede.
Det gick honom, som han väntat. Han blef
uppkallad till rådstugan. Hans von Gerstenberg,
grefvens höfvidsman, satt bakom domarne för
att inge de motspänstige en hälsosam fruktan.
Deken förklarades vara en skamiläck för rådet
och han utstöttes skymfligen ur detsamma. Där-
till dömdes han till höga böter, då han vidhöll,
att striden på landsvägen var envig, och atthan
var lika brottslig som Nils Björnsson, att denne
ej öfverfallit eller utmanat honom, utan att de
samtidigt öfverenskommit om att kämpa med
hvarandra. Härefter afkläddes Deken högtidligt
sin röda rådmanskappa, som han varit så stolt
öfver att ha förvärfvat redan vid unga år. Så
framfördes Nils Björnsson. På alla borgmästa-
rens frågor gaf han blott det svaret, att det ej
anstod honom att gifva några upplysningar åt
»kornråttor och strömmingspackare." Han sattes
i stocken tillsvidare, och hade säkerligen dömts
till prygel, om ej rådet fruktat att få sig frälset
på halsen. Grefven skulle själf döma honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
