- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
599

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ombord. Och vi slogo oss ned till vår aftonvard. Jag fick
därför godt tillfälle att genast göra mina blifvande kamraters
bekantskap.

Äldsta matrosen var holländare och omkring 45 år
gammal, en sann yankee-sailor. Han hade inte haft strumpor
på tjugu år, berättade han själf. I stället hade han papper
eller i värsta fall ingenting.

Johansson, en finne — eller svenskfinne, som han var så
mån om att kallas, var den andra matrosen. Han var 40
år, hade ansiktet fullt af koppärr, hvilka icke ens kunde
döljas, där det stripiga, rödblonda skägget växte. Han sög
lugnt sin hemmagjorda tobakspipa, som gaf ifrån sig ett
hög-ljudt, knastrande läte för hvarje bloss. Sin mun öppnade
han endast mera sällan och då för att på vanligt sjömansvis
slunga en väldig salivmassa midt i den på flere fots afstånd
stående spottbacken.

Den tredje matrosen begaf sig genast efter slutad
skaff-ning, d. v* s. vid sjutiden, ut på däck för att arbeta på en
matta. Honom fick jag nu icke mer idé om än att han
hette Stigman och kunde vara omkring trettiofem år.

Lättmatroserna voro unga pojkar på föga öfver tjugu år
och hette Gustaf, Nils och Janne. De voro alltför lifligt
inbegripna i en dispyt om hvem som haft största framgången
hos jäntorna uppe vid Skön vik, h varifrån Alice fått sin last,

för att ge mig tillfälle att knyta någon närmare bekantskap
med dem. Och snart satte de sig ned för att gemensamt
författa ett kärleksbref till den, som behagade dem mest.

Jungmännen Kalle och Ville ansåg jag just ej kapabla att
besvara de frågor, som jag hade på tungan. Dessutom hade
de full sysselsättning med att diska och torka upp samt göra
skansen i ordning.

* *

*



Hvem skulle jag nu vända mig till med mina frågor.
Finnen kunde ju passa, men han såg så otillgänglig ut, att jag
drog mig utan vidare. Det fanns säkert inte annat att göra
än att ta Stigman på tu man hand. Och så gjorde jag ett försök.

* *

*



Till en början var också han ganska fåordig. Jag var ju
jungman, visserligen som sådan ganska gammal, men ändå
»bara jungman», och han var matros. På sjön får det inte
finnas någon jämlikhet. Där är kaptenen envåldshärskare,
mäktigare än en kejsare i sitt rike, honom måste alla lyda,
och sedan är hvar och en oinskränkt herre öfver sin
stackare. Lydnad utan vidare, det måste vara lagen på sjön.

Ett försök att bjuda Stigman på karameller misslyckades
totalt.

— 599 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbson/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free