Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamnarbetarefackföreningen stående arbetare, som indragits i
konflikten, genast skulle återgå till arbetet. Särskildt på grund
af sistnämnda fordran koin ingen underhandling till stånd.
I stället tillspetsades konflikten så att
kolutkörarefackför-eningen den 20 maj gick ut i sympatistrejk. Nu hade alltså
Transportarbetareförbundet fyra afdelningar ute i konflikt i
Stockholm; dessutom hade äfven åkeriarbetarna,
maskinist-och eldarefackföreningen förklarat sig, om förbundsstyrelsen
så begärde, vara beredda att gå med i arbetsnedläggelsen. Att
de sistnämnda afdelningarna ej blefvo indragna, berodde
huf-vudsakligast därpå, att man ansåg de redan vidtagna
åtgärderna för tillfället nog effektiva, ocli dessutom måste förbunds
styrelsen räkna med understödsmöjligheterna. Ensamt i
Stockholm hade förbundet 1111 nära 800 medlemmar att
understödja. Visserligen lämnade landsorganisationen väsentligt
bidrag härtill, men det var dock ej alla afdelningar, som nu
voro indragna i konflikten, hvilka tillhört förbundet så lång
tid att understöd därifrån kunde åt dessa erhållas, utan fick
förbundet ensamt ansvara för understöd åt dessa.
Nu hade striden nått sin höjdpunkt. Arbetsgifvarna
vid-togo ytterligare mått och steg. Det nuvarande tillståndet
blef dem allt värre och värre. Den arbetsprodukt, som
strejk-brytarna kunde prestera, var så underhaltig, att fartygen ofta
fingo vidkännas dubbelt så stora kostnader som under lugna
förhållanden. Det kunde ej någon längre tid fortgå på det
sättet, det var tydligt nog.
Arbetarna å sin sida hade det naturligtvis också svårt.
Särskildt bekymmersamt var det för dem, som hade stora
familjer med små barn. Det var inte lätt att efter en vinter
med arbetslöshet och umbäranden af alla slag nu nödgas
hela sommaren lefva på det knappt tillmätta
strejkunderstödet. Det räckte iu knappast till mat åt familjen. Hvad
skulle man sedan få till hyran och kläder m. m.? Men det
var ändå nödvändigt att se glad ut och ta saken med ro.
På initiativ från kolutkörarna och gårdskarlarna beslöto
nu de strejkande den taktikförändringen att alla de i
striden indragna utom hamnarbetarefackföreningen stående
arbetarna skulle återgå till arbetet — detta för att uppfylla
arbetsgifvarnas villkor för fortsatt underhandling — ehuru
med skyldighet att åter nedlägga detsamma den 2 juni, om
ej dessförinnan något antagligt uppgörelseförslag kommit
till stånd.
Efter detta var det icke endast den vanligen mera
arbetarvänliga pressen, som bestämdt sade ifrån, att arbetsgifvarna
ej längre rimligtvis kunde förneka, det ansvaret för stridens
fortsättning uteslutande fölle på dem. Härpå svarade dock
arbetsgifvarna med en ny fordran, tydligen riktad mot
fackföreningens förtroendeman. De förklarade sig nämligen vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
