Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ånej, jag har just aldrig varit så talträngd, och några
hemlighetsfulla äfventyr hade jag heller inte att berätta. Det
var nog ingen mer än du för resten som tyckte, att jag var
så intressant. Din mor, min syster, hon tyckte bara, att jag
var en förolyckad existens, som lämnat en god plats och en
lugn framtid hemma för att gå ut på dumma äfventyr. Så
tyckte nog din far också och allt annat förståndigt folk.
Och så tycker jag förstås själf numera.... Och nu är det
minsann slut på äfventyren.
— Jo jo, inföll gumman, du har ändtligen blifvit
förståndig du med nu på gamla dar. Bättre sent än aldrig.
— Ser du, fortfor gubben, jag trifdes inte att gå och
trampa i de gamla vanliga hjulspåren. Jag måste ut i
världen, jag rådde inte för det, tror jag. Jag har väl ingen
ursäkt för mitt förspillda lif, men det har ofta förefallit mig,
som om det inte vore skäl i att söka spjärna emot sitt öde.
Hvad som skall ske det sker, och hvad en skall gå igenom
det får man pröfva på. Man får väl säga som en gubbe sa
hemma, när hustrun dog. »Bäst som sker», sa han.
Jag kom först upp till Stockholm för att pröfva min lycka.
Så stora besparingar hade jag inte, och snart måste jag ta
värfning vid hästgardet. Där var jag i flera år, och den
tiden kunde nog vara värd sin egen beskrifning, men det
har du hört om förut. Så kom jag i krakel med ett befäl,
och så var det att säga adjö från det lefvebrödet. Duktig
hästkarl som jag var fick jag sedan plats vid en cirkus, och
med den kom jag efter åtskilliga irrfärder Skandinavien rundt
öfver till Ryssland.
Så bröt kriget ut mellan Ryssland och Turkiet. Jag fick
plats som hästskötare åt en rysk gardesofficer och följde med
ut i fält. Men jag fick just aldrig se kriget på nära håll.
Granaten fick jag, då vi stodo på post i ett bergspass därnere
hos turken. Jag fick återvända med ambulansen till
Östersjöprovinserna, och så kom jag med hjälp dels af egna
besparingar, dels af litet understöd från svenska konsulatet i Riga
hem till Sverige igen. Och det var då, som jag fick min
tillflykt i ditt hem, medan såret i armen läktes.
Sedan dess har mitt lif inte varit så äfventyrligt, tvärtom,
men det har varit långt ifrån lugnt, det har ofta varit hårdt
nog. Från ditt hem kom jag åter till Stockholm, och sedan
dess har jag varit bosatt här och genomgått skiftande men
föga intressanta öden. När jag satt på kontor i min
ungdom, var jag berömd för min vackra handstil, och under
första tiden efter min återkomst hit fick jag uppehålla mig med
renskrifningsarbete. En dålig förtjänst gaf det arbetet redan då,
men det blef värre sedan, när fruntimmerna började konkurrera
inom den branschen. Jag kunde emellertid inte åtaga mig något
kroppsarbete, emedan min arm ännu var för svag efter blessyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
