Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdande, att ingen besökande kan undgå att ta intryck
däraf.
Sällan torde man i våra dagar i Sverige stöta på en
arbetarstock, hvilken är så homogen, så gammal, så sluten inom
sig själf. Sällan antagas arbetare utifrån, och sällan flyttar
en Dannemorabo hemifrån. Händer detta vid goda tider, så
ångrar sig vederbörande oftast. Generation efter generation
har denna arbetarestam växt upp omkring grufvan, som
gifvit dem arbete och bröd. Son efter far har snart sagdt i
århundraden sysselsatt sig med grufarbetet, och på samma
sätt som hemslöjden i Marks härad (södra Västergötland)
skänkt ett slags medfödd färdighet för väfvarens yrke, så
har detta här blifvit fallet med gruf arbetaren. Han är
rotfast vid torfvan omkring de gamla verken, och fast han bytt
om husbonde och världen omkring honom blifvit en annan,
synes Dannemorabon hafva bibehållit den gammaldags trohet
både mot födelseorten och befälet, som man klagar öfver
alltmera börjar försvinna i den moderna tiden.
Grufarbetarne äro ej walloner, som fallet är med en del
bruksarbetarefamiljer i den kringliggande trakten. De äro
alla svenskar, och de bibehålla sina egenheter, bland annat
därigenom att de merendels gifta sig inom sin egen krets.
Hur sluten inom sig denna arbetarestam är, visas bäst, när
man söker få upplysningar om deras inre förhållanden. Så
reserverade svar får man ingenstädes. Förmännen äro
allasamman utsocknes, och detta gör, att man ej genom dem kan
få veta allt hvad man behöfver, som fallet är på andra orter.
Misstron mot en »utifrån» kommande är så stor, att en
Dannemorabo ej ens svarar förmännen uppriktigt, när dessa bott
där i tolf eller tjugu år. Nej, man måste för sin sak vinna
någon eller några, som äro födda i Dannemora, om man vill
veta något. Det är också på denna väg som dessa
anteckningar blifvit till.
Ingenting kan bättre belysa de förhållanden, som här afses,
än just denna lilla detalj. Och denna afstängdhet från
världen, denna känsla af att vara liksom en liten värld för sig,
hänger alldeles samman med de inre förhållandenas egen
utveckling.
Hur mycket förhållandena vid Dannemora under de senaste
åren utvecklat sig, tror jag mig dock ej säga för mycket, om
jag påstår, att hos stammen af befolkningen finns kvar något
af den trohet mot husbondfolket, parad med föreställningen
att »hemma är bäst», som man finner hos en skara trotjänare
till ett gammalt herrskap på ett landtgods. Det är nämligen
ej mer än ett trettiotal år, som förgått, sedan lönerna reglerades
under de former, som i det följande skola framställas. Innan
detta skedde, voro samtliga arbetare städslade som
tjänstehjon, och deras aflöning utgick på samma sätt, som ännu är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
