Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktribunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höstdagen var kulen, men små glimtar af sol tittade då
och då fram genom regn dugget.
Mot middagstiden kunde man märka att hufvudstadens
gator i alla stadsdelar utom Östermalm började se mera
folktomma ut än vanligt. På Karlavägen, där den döde bodde,
var folkvimlet så mycket lifligare. t
Utanför porten till huset n:r 35 låg en granrismatta och
likvagnen väntade på gatan. Gardinerna voro fällda för
fönsterna till den anspråkslösa våningen på nedra botten, och
en svensk flagga vajade i den disiga luften på half stång.
Det blef en väldig procession, som följde efter den
tröttnade kämpens stoft, då vagnen sattes i gång för att föra det
till grafven. Lika enkel som den dödes omgifning i lifvet
varit, lika enkel var hans kista. Hans stoft var svept i den
franska trikoloren, de färger som den gamle kämpen för
frihet, jämlikhet och broderskap så högt älskat, men hans kista
var höljd i de svenska blågula färgerna, som han haft icke
mindre kära. Inga blommor, ingen lyx på kistan mer än
en silfverplåt med den dödes namn.
»Icke på årtionden, många säga icke sedan August
Blanches jordafärd har man i Stockholm sett sådana
människomassor på få fötterna», skrifver en tidning.
»Tåget svängde uppför Nybrogatan mot Valhallavägen
mellan väldiga led af tysta och gripne åskådare. På
Valhallavägen hade en mängd föreningar uppställts under sina fanor.
Allteftersom kistan drog fram, sänktes fanor och standar
till hälsning, och vid hörnet af Oden gatan ryckte
arbetarbataljonerna in i processionens led. Man såg främst en
florbehängd svensk fana, därefter Stockholms högskolas och
Södermanlands-Närkes nations i Uppsala standar, och
sedan följde i en oöfverskådlig rad fladdrande hvita och röda
dukar.
Det väldiga tåget, som räknade inemot 10,000 deltagare,
steg som en mäktig, böljande ström uppför Odengatan, och
strömmens stränder utgjordes af kompakta människomassor,
som fyllde den breda avenyen till halfva dess bredd och
sedan utan afbrott sträckte sig den flera kilometer långa vägen
ut till Lindhagens kulle på Nya kyrkogården. Det är alltid
vanskligt att i siffror angifva en sådan människoskara, men
man kan med trygghet uppskatta den till ett antal af
50- till 60,000 personer. Och hvar tåget drog fram, var det
svart af folk i fönster och balkonger — det var ett
triumftåg, den ädle folktribunens enda, och det gällde hans döda
mull.
Och tåget gick fram under den förmörkade hösthimlen,
i regnet, som silade ned, men trofast höll folket ut för hans
skull, som aldrig väjt när det gällt att stå i eld och regn för
dess sak. Hvem skulle haft hjärta att svika honom, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
