Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Långholmsmottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wollin bröt sönder brödet, upptäcktes sågklingan.
I första taget blev jag en smula häpen över den
krigsdans Wollin exekverade vid denna upptäckt,
men fann minuten därpå den gamle, om sin
värdighet överdrivet medvetne mannens beteende i
hög grad komiskt.
Med livliga gester och spotten sprutande ur
munnen skrek han gång på gång: »Vems är det,
vems är det? Det ska’ han ha straff för, det ska’
han ha straff för?»
Vaktknektarna, som förblandat bröden, höggo
till på måfå att det var mitt. Och för en gångs
skull råkade de ljuga sanning. Den blick Wollin
i den stunden fäste på mig, sade mig tydligare
än ord, att en värld av ondska låg gömd i den
mannen. Det var en blick full av hat och hot
och från den stunden förstod jag, vad senare
bekräftades, att han redan innan han sett mig,
var min personlige fiende.
Sedan den skändliga undersökningen avslutats
och badning ägt rum, ikläddes vi fångdräkter och
fördes till var sin cell. Med en nick tog jag
farväl av Stern — ett farväl på tre år. Från och
med nu voro vi blott nummer 65 och 66 i
Wollins olyckliga skara.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
