- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
16

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

tatuerad på tinningen, på hakan eller på hälen med
det bestämda märket för den stam, till hvilken hon
hörde, smärt som ett bamburör och med ungefär
samma figur; ett ofamtligt, svart, sammantofvadt hår
bildade liksom en turban kring hennes hufvud. Hon
var insvept i en grå burnus af lärft, som liknade
en säck, och gick och uppsamlade de korn, hvilka
här och der hade tappats. Hennes skörd blef icke
stor, dertill satte araberna för högt värde på kornet.
Det tappade var dessutom blandadt med sand; för
att få upp det vätte hon pekfingret i munnen och
drog på detta sätt kornen till sig. Hyad hon fann,
gömde hon i en flik af sin klädning och bar det
bort till en gammal qvinna, som med ansigtet lutadt
i händerna satt nedhukad ett stycke derifrån mellan
två klippstycken. Den gamla krossade kornet på
klippan med en sten, tog litet vatten ur en fårskinns-
säck och uppblandade dermed kornet till dess det
blef en mjuk deg, som de sedan rullade i händerna
i form af en cigarr, något tjockare kanske; derpå
satte moder och dotter sig med synbart välbehag
till att äta.

Tmellanåt underlättade den gamle kadin flickans
insamling, vinkade åt henne med sin staf, tog en
handfull korn ur säckarna och kastade det i hennes
klädning, under det att han smålog och nickade åt
henne.

Alla dessa små scener, hvilka förlora sig och
blifva till intet genom att berättas, måste man se
med sina egna ögon; det är platsen, de bruna klip-
porna, den strålande solen, den mörkblå, molnfria
luften, det är drägterna, det talande, lidelsefulla
uttryck, med hvilket hvarje känsla gifver sig tillkänna,
det är gevärs-skotten, kamelernas bölande, åsnans
skriande, männens vilda rop, som här samverka för
att skapa en helgjuten bild och som gifver den
sin betydelse. Och hvar finnes väl den tafla, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free