- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
8

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3

veta det. Högheten, heligheten dolde sig under en
vanlig reskappa.

Monseigneur var en vänlig man med isterhaka,
röda kinder, lifliga ögon, hvilka talade mera om
jorden än om himmeln; hans långa, lockiga hår
nedföll öfver axlarna, men lockarna raknade då
dimman kom. Rubens har målat honom för något
öfver 200 år sedan; han hänger uppe i Moltkes
galleri, känd under namnet “Munken“. Då han slog
upp sin svarta kappa var det som om en sol hade
framträdt imellan molnen; sjelfva kappan var fodrad
med högröd atlas, under den såg man ett slags kaftan,
ett slags knäbyxor, violetta silkes-strumpor i svarta,
lackerade skor med ofantliga guldspännen. Öfver
axeln löpte ett qvartersbredt, violett schärp med
långa och tjocka guldfransar; öfver schärpet hängde
åter en massiv guldkedja med ett vackert ciseleradt
kors. I denna drägt såg han särdeles bra ut. Präk-
tigast af allt var dock en ovanligt tjock guld-finger-
ring, med en äkta sten uti. Ringen bar han utanpå
venstra handens violetta silkesvante och höll stän-
digt fram den, som om den hade setat på en ond
finger, hvilken han hade varit rädd för att stöta.
I högra handen höll han en liten, tjock bönbok,
bunden, liksom han sjelf, i violett sammet.

Då de två presterna kommo upp på däck, be-
redde man dem plats. Kaptenen låtsade veta, hvad
som skulle hända, och presterna knäböjde, på ett
gifvet tecken, vid den heliga mannens fötter och
kysste ifrigt och begärligt hans hand, eller rättare
sagdt, ringen på handen. Derefter reste den ena
sig upp, hof upp sin röst och sade, att han skulle
helsa så mycket från församlingen och bedja mon-
seigneur komma in och läsa en liten messa för den
i den nya kyrkan.

Monseigneur kastade en blick på himmeln, som
sig yterst melankolisk ut, och vinden tjöt, han såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free