Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Port--Sabbat - Sandaler--Synagoga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ock förbudet att på sabbaten gå
längre än en yägsträcka på 2,000 alnar
(en »sabbatsväg»); härav förklaras Apg.
1:12. - Likasom var sjunde dag
betraktades såsom sabbatsdag,
betraktades i lagen vart sjunde år såsom
sabbatsår (3 Mos. 25).
Sandaler (Mark. 6:9. Apg. 12:8).
Sulor som med remmar fästas vid foten
och ersätta verkliga skor. Ofta säges
»skor» i så allmän mening att det
inbegriper också sandaler.
Satrap [satråp] (Est. 8:9. Dän. 3:2 f.
6:1 f. Judit 5:2). Titel på ståthållarna
i det fornpersiska rikets provinser.
Sebaot. Betyder egentligen
härskaror. Det hebreiska Jahvé elohé sebaöt
Am. 5:15 betyder Jehova (HERREN),
härskarornas Gud. Namnet avser dels
stjärnehären på himmelen (5 Mos. 4:19.
Jes. 34:4), dels himmelens änglaskaror
(l Kon. 22:19; jfr Luk. 2:13). Om
sammanhanget mellan båda betydelserna
se Änglar. I vissa fall kunna också det
israelitiska folkets härskaror vara
avsedda (jfr l Sam. 17:45). Genom
förkortning av det ursprungliga,
sammansatta uttrycket kom Sebaot efter hand
att betraktas såsom ett verkligt namn
(jfr Gud Sebaot Ps. 80:8, Herre Gud
Sebaot v. 5). I Nya test. står Herren Sebaot
i Rom 9:29. Jak. 5:4.
Sikel. Vikt- och myntbeteckning;
står i Gamla test. för grundtextens
schékel, i Apokryfiska böckerna för
stk-los. Sikeln växlade till sin vikt mycket
under tiderna. Helgedomssikeln (2 Mos.
30:13) var tyngre än den samtidigt
allmänt gängse sikeln; dess vikt kan
emellertid icke med full bestämdhet angivas.
Se Mått, mynt och vikt.
Sjönagel (2 Mos. 30:34. Syr. 24:15).
Det till rökverk använda nagelartade
skalet av vissa havsmusslor.
Skuldoffer. Föreskrifter om detta
slags offer lämnas 3 Mos. 5:15 f.
Skådebröden. I hebreiskan kallas
dessa antingen bröd som läggas fram
inför Guds ansikte eller bröd som läggas
upp i rader. Föreskrifter om
skådebröden lämnas 2 Mos. 25:23 f. 3 Mos. 24:5 f.
Skäppa. Står Matt. 13:33. Luk.
13:21 för grundtextens såton (det
hebreiska seå), rymdmått motsvarande
omkr. 12 liter; Bel i Babylon v. 3 för
artåbé, ett (egyptiskt) rymdmått
motsvarande en e/a, omkr. 36 liter. Se
Mått, mynt och vikt.
Sorgebruk. Vid dödsfall iakttogo
israeliterna vissa egendomliga seder
och bruk av mer eller mindre dunkel
innebörd. Till dessa hörde: att riva
sönder kläderna, vilket tillgick så, att
livklädnaden (jfr dock Job 1:20. 2:12)
revs sönder uppe vid halsen, så att en
större eller mindre rispa uppstod (2
Sam. 3:31; denna sed iakttogs också
annars, såsom uttryck icke blott för
sorg, utan ock för förskräckelse och
fasa); att strö aska eller stoft på
huvudet (2 Sam. 1:2); att fasta (l Sam. 31:13);
att avlägga de vanliga kläderna och
kläda sig i grovt säcktyg (Am. 8:10);
att vältra sig i aska (Jer. 6:26); att
klippa eller raka av hår och skägg (Jer.
47:5); att (med kniv) tillfoga sig sår
(Jer. 48:37); att skyla huvudet eller
skägget (2 Sam. 15:30. Hes. 24:17); att
anställa ceremoniell klagolåt, också
med hjälp av lejda gråterskor och
flöjt-blåsare (2 Krön. 35:25. Matt. 9:23);
att sätta fram mat åt den döde (5 Mos.
26:14. Syr. 30:18); att hålla särskild
begravningsmåltid (Jer. 16:7. Hot. 9:4.
Tob. 4:17); slui ligen att anställa
förbränning, förmodligen av välluktande
kryddor, till den dödes ära (2 Krön.
16:14. 21:19. Jer. 34:5).
Spegel. Forntiden kände icke
speglar av glas, endast speglar av gjuten och
finpolerad metall, se Job 37:18; jfr
också 2 Mos. 38:8. Syr. 12:11. Den bild
de gåvo var därför ofta dunkel och
ofullkomlig (l Kor. 13:12. Jak. 1:23 f.).
Spisoffer. Föreskrifter om detta
slags offer lämnas 3 Mos. 2. 6:14 f.
Stadie. Står i Apokryfiska böckerna
och Nya test. för grundtextens stadion,
längdmått motsvarande omkr. 185
meter. Se Mått, mynt och vikt.
Stakte (2 Mos. 30:34. Syr. 24:15).
Ett slags välluktande kåda.
Stora rådet i Jerusalem (Matt. 5:22).
På .Jesu tid judarnas högsta inhemska
styrande och dömande myndighet.
Det utgjordes av 1) »översteprästerna»
(den tjänstförrättande och de
förutvarande, ävensom andra personer av
de förnämsta prästerliga familjerna),
2) »de skriftlärde» och 3) »de äldste» (jfr
sammanställningen i Mark. 15:1);
tillsammans ett antal av 71 personer, med
den tjänstgörande översteprästen
såsom ordförande.
Stötesten. Ett i Apokryfiska
böckerna och Nya test. ofta använt uttryck,
som ansluter sig till den
gammaltestamentliga bilden i Jes. 8:14; jfr Rom.
9:33. l Petr. 2:8; jfr ock Luk. 2:34. Det
motsvarande grekiska uttrycket
betecknar icke, såsom man stundom har
menat, något som väcker anstöt, dys.
förefaller andra människor obehörigt
och oskickligt, utan något som för en
person är till fall och fördärv (egentligen
en sten som bringar honom på fall).
Synagoga. Synagogor kallas i Nya
test. ofta de byggnader i vilka judarna,
under tiden efter den babyloniska
fångenskapen, plägade samlas till
gudstjänst. Vid synagoggudstjänsten
förekom bön, vidare läsning av ett stycke
ur lagen och ett stycke ur profeterna,
härtill ofta ett uppbyggligt föredrag
över det lästa; gudstjänsten avslutades
med den prästerliga välsignelsen.
Ledningen av gudstjänsten ålåg
synagog-föresiåndaren (Matt. 9:18. Luk. 13:14.
Apg. 18:8, 17), som kunde anlita vem
som helst bland de närvarande att
utföra de gudstjänstliga handlingarna
(Luk. 4:16 f. Apg. 13:14 f. 18:26). Till
var synagoga hörde i regel en
synagog-församling, som likaledes, och efter
ordets egentliga betydelse (»församling»),
betecknades med ordet synagoga. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
