Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid samma riksdag väckte jag motion om bemyndigande för Riksbanken att
anskaffa guld utan begränsning, blott beroende på Bankofullmägtiges bedömande.
Denna motion bifölls af riksdagen.
Vid 1871 års riksdag förnyade jag min motion om ett nytt myntsystem, grundadt
på Carolinen. Utskottet tillstyrkte en skrifvelse af innehåll, att Kongl. Maj:t
täcktes, då sä lämpligt vore, låta prägla guldmynt grundade på Carolinen såsom
myntenhet.
Vid 1872 års riksdag förnyade jag denna min motion, men den vann då icke
något afseende, ty Frankrikes sol var för tillfället förmörkad, och man gjorde
ingen skillnad på en ekonomisk och en militärisk fråga.
Vid 1872 års nationalekonomiska möte uti Köpenhamn föreslog jag: »att vid
blifvande myntreform och öfvergång till guld, de tre skandinaviska rikena må
fullständigt ansluta sig till något myntsystem, som redan blifvit af en eller flere
bland Europas talrikare nationer antaget.»
Då jag städse lagt stor vigt uppå att bereda Sverige den omisskänneliga fördel,
som ligger uti att få gemensam myntenhet med en eller flere sådana nationer, som
ega en betydande ekonomisk styrka, ville jag, ehuru jag städse ansett en anslutning
till guldfrancsystemet fördelaktigast, genom berörde förslag lemna valet öppet emellan
en anslutning antingen till guldfrancsystemet eller det nya Tyska riksmarkssystemet
Det hjelpte icke; förslaget blef på det nationalekonomiska mötet af de talrikast
närvarande Danskarne afslaget, men jag vill här hafva antecknat att samtliga tills
städesvarande Norrmän och det stora flertalet närvarande Svenskar röstade Jör
mitt förslag, deribland dock icke den Svenske Finansministern, som var tillstädes.
Som det allmänt erkännes vara en stor fördel för en fåtalig nation att få sitt mynt
lika berättigadt med talrikare nationers, sträfvade jag för att i Frankrike få
Carolinen lika berättigad med tiofrancsstycket. Detta berodde på att kunna
utverka ett Franskt regeringsbeslut i den syftning, att den Svenska Carolinen skulle
emottagas uti liqvider uti alla publika Franska kassor aldeles lika med det
Franska tiofrancsstycket.
Det första som erfordrades för att med någon utsigt till framgång kunna börja
en underhandling uti detta vigtiga ärende, var att constatera att Carolinens halt
och vigt noga öfverensstämde med dess prägelvärde. Jag hänvände mig derföre
till chefen för Franska myntverket i Paris, presidenten Dumas, som med stor
beredvillighet gick mina önskningar till mötes. Till honom aflemnade jag 200
Caroliner för att dermed låta anställa prof, och sedan den mest erfarne mynt«
proberaren utsökt 10 af dessa och sedan med hvar och en af dem dubbla prof
blifvit anställda, erhöll jag öfver hela förrättningen en officiel attest, som var
fullt tillfredsställande och utgör ett hedrande vittnesbörd om den sorgfällighet,
man vid det Kongl. Svenska Myntverket iakttager. Sålunda dokumenterad be.
gynte jag mina besök uti de af financeministeriets olika byråer, som med saken
hade att skaffa. Jag sökte äfven vinna hr Rouland, guvernör öfver Frankrikes
bank, men lyckades endast till en viss grad, ty enär han var anhängare af den dubbla
myntfoten, på hvilket han rent ut sade att Frankrikes bank hade förtjenst, kunde
han icke gerna med värme omfatta den internationela myntfrågan. Emellertid
erhöll jag skriftligen den försäkran att Carolinen icke skulle refuseras, då den
i liqvid förekomme uti Frankrikes bank, men något officielt tillkännagifvande
att den ovilkorligen skulle emottagas, kunde icke beviljas.
16. A. O. Wallenberg.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
