Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakkunskapen, skall organisera och ordna, men riksdagen endast
säga ja eller nej. Med all sin lust att skafva och gnafva är riks»
dagen en klen hushållare, som beröfvar staten de medel den har,
just när ytterligare medel nödvändigt kräfvas för nya behof. Bristen
på samråd och samverkan gör att stora summor ändamålslöst för»
spillas, och här kan väl sägas att högra handen icke vet hvad vänstra
handen gör.» Vid den urtima riksdagen 1871 deltog A. O.Wallenberg,
skrifver hans nyss anförde biograf, i de vidlyftiga öfverläggningarna
med ett enda anförande, hvari han betonade »nödvändigheten att
utan köpslagande med partiintressena följa med tiden och vidtaga
sådana åtgärder, att ej vårt nationella oberoende må en dag blifva
bortspoladt af en stormvåg, lik den som nyss vältrat sig öfver ett
annat rike». Slutligen bad han, »att Första kammaren icke måtte
försöka någon fin politik, icke måtte låta komma sig till last vare
sig skuggrädsla eller öfvermod, utan helt lugnt följa sina åsikter,
grundade på sakkunskap, rättskänsla och kärlek till fäderneslandet».
I valet mellan olika härordningar ville A. O. Wallenberg vara passiv;
endast en värfvad armé ville han icke. »Gör det bästa af hvad vi
ha, innan man börjar något nytt, och börja framförallt icke med att
decimera», var hans grundsats. Vid 1885 års riksdag, inför hvilken
A. O. Wallenberg bittert beklagade, att »regeringen ringaktar sina
medhållare, men är förekommande mot sina motståndare», yttrade
han den 9 maj, då värnplikten i sammanhang med årets härord»
ningsförslag åter var före, att »statsministerns omtanke för landets
försvar gick ut på en inkomstminskning: 56 miljoner statskapital
bortkastadt för att köpa några dagars förlängning af vapenöfnin»
garna — om åtta år!» Då med anledning af detta hans uttalande
grefve Arvid Posse förebrådde honom för att hafva yttrat att rege»
ringen hade tillbakasatt statens intresse, gjorde han följande gen»
mäle, som väckte stort uppseende och äfven är märkligt såsom det
sista af hans inlägg i riksdagsdebatterna: »Ja, om jag yttrat det,
så vidhåller jag det, och i motiveringen till detta ord yttrade jag
tillika, att regeringen hade släppt efter det ena efter det andra, och
därför anser jag att försvarsfrågan var en skylt och att hufvudsaken
i själfva verket allenast är en sträfvan att tillgodose en mäktig sam»
hällsklass. Men efter som jag har ordet, må det tillåtas mig att
fråga den ärade talaren på Kalmarbänken, herr grefve Arvid Posse,
om det verkligen är förslagets förträfflighet, som gör honom så
tacksam för detsamma, eller om det icke snarare är hans lifliga ön»
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
