Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kunde vara tryckta eller graverade och fingo ej lyda å mindre
belopp än 20 riksdaler riksmynt. Särskildt bruksägare och större
godsägare begagnade sig af denna möjlighet och hade därvid den
fördelen, att assignationerna kunde utställas à större belopp än ut»
ställaren i det ögonblick, då han utfärdade förbindelsen, hade inne»
stående å sitt konto. Man utgick därvid från den förutsättningen,
att assignationen någon tid skulle hållas utelöpande och räknin»
gen under tiden hinna bli fylld.
Då och då kritiserades vid riksdagarna bruket af dessa betalnings»
medel, men någon indragning eller inskränkning i användningen
kom icke på länge till stånd. Först vid 1850—51 års riksdag fatta»
des ett beslut gående ut på, att assignationerna ej skulle få utfärdas
å större summa än som motsvarade det belopp, som utställaren vid
tiden för utfärdandet af förbindelsen hade innestående. I samman»
hang härmed utfärdades ett påbud, att assignationerna skulle vara
handskrifna och ej finge lyda å lägre belopp än 200 riksdaler
banko. Dessa restriktioner gjorde användandet af assignationer
mindre begärligt och det upphörde så småningom alldeles af sig själf.
Vid nästan alla riksdagar under första hälften af 1800»talet disku»
terades bankfrågor och åtskilliga förslag till lagstiftning framkommo.
Vid 1834—35 års riksdag förelåg bland annat ett förslag, utarbetadt
af dåvarande statssekreteraren för handels» och finansärenden C. D.
Skogman. Rikets Ständers bank fick uppbära bitter kritik och
sammansatta banko» och lagutskotten uttalade sig för den enskilda
sedelutgifningen och privatbankers inrättande. De förenade utskot»
ten afgåfvo slutligen ett förslag, som i flera afseenden var ganska märk»
ligt och bildar den egentliga utgångspunkten för hela den senare
lagstiftningen rörande de enskilda bankerna i vårt land, utgörande
alltså ett viktigt led mellan de båda hufvuddata, k. kungörelsen af
den 14 jan. 1824 och den af den 20 maj 1864.
Det föreslogs, att rättighet att utgifva sedlar endast skulle få
ske efter af K. M:t meddeladt privilegium, hvilket skulle kunna
beviljas för högst tjugu år. Man tänkte sig två banktyper, den
ena med begränsad ansvarighet, den andra med obegränsad, alltså
solidarisk ansvarighet, hvarvid dock skulle vara dem obetaget att med
sig förena särskilda endast i mån af gjord teckning ansvariga delägare.
Som grundfond skulle få begagnas, utom penningar och kontrolle»
rådt guld och silfver, fastighetsinteckningar, aktier och räntebärande
obligationer (men naturligtvis ej egna och ej heller andra solidariska
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
