Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen är i viss mån berättigad. Den förstoring, som under konung Gustafs tid
öfrergick den gamla kyrkan, tycktes äfven bota skolorna, som hade henne att
tacka for sin uppkomst och sitt underhåll och så godt som uteslutande hade
arbet&t under hennes vård och i hennes tjenst. Vitnesbörd härom har man
från olika håll. Så säger konungen sjelf i ett bref af 1533, att »skolorna i
alla stader här i riket storligen förlagda äro, så att der tillförne plägade
vara tu eller tre hundrade djeknar, der äro näppeligen ett hälft hundrade»,
och att »på somliga ställen äro skolorna platt ödelagda». I ett bref från en
enskild person af 1538 heter det också, »att skolorna nu mest läggas så godt
som öde både här och der», och i konungens framställningar till mötet i
Arboga 1546 säges äfven, att »skolorna allestädes i riket äro fast komna till
akters och dagliga dags mer komma», hvarför man kunde befara, att, om ej
något gjordes dervid, de inom kort skulle blifva »förlagda». Väl hade
konungen förmanat den menige man att sätta sina barn i skolorna, men
förmaningarna visade sig ej kunna öfvervinna folkets obenägenhet härför. Denna
härledde sig dels af misstroende för de nya lärame och deras lärdomar, dels
af föreställningen om, att, då de kyrkliga embetenas inkomster ständigt
förminskades och deras innehafvares ställning blef allt mera osäker, någon
påtaglig nytta af studier ej stode att vinna, men utan tvifvel äfven af det usla
skick hvari skolorna mångenstädes befunno sig. Hufvudvilkoret, för att en
forbättring häri skulle kunna inträda, var naturligtvis anställandet af skickliga
lärare. Men något universitet, der sådana skulle kunnat utbildas, fans nu
icke i Sverige. Verksamheten vid Upsala universitet synes hafva upphört,
då Jakob Ulfsson lemnade erkebiskopsstolen eller und$r tiden närmast
derefter, och det så fullkomligt, att då vid det nyss nämda mötet i Arboga
1546 fråga framstäldes om åtgärder för att åter bringa det i verksamhet,
skedde det i dessa ordalag: »vore nyttigt, att här uti riket vorde, efter som
länge är aktadt, upprättadt ett universitet». Det blef dock af konung Gustaf
ej upprättadt, ehuru tanken ej var honom främmande. Såsom skäl härtill
uppgifver han 1538, dels att nödvändigheten att förhjelpa riket ur »invärtes
och utvärtes obestånd» hittills gifvit honom nog att beställa, dels bristen på
personer, som voro lämpliga att »sådan högskola och universitet förestå».
Och emot dessa skäl kunde då ingen berättigad anmärkning göras. Men
tiderna förändrades: med grefvefejdens slut och freden i Speier voro de faror
som hotat från utlandet i hufvudsaklig mån undanröjda, med dackefejden
<[vafdes det sista försöket att medelst uppror omstörta konung Gustafs tron;
de inkomster, som tack vare reduktionen af de kyrkliga inkomsterna och
ordnandet af förvaltningen i rikligt mått årligen inflöto, behöfde ej uteslutande,
ej ens hufvudsakligen användas till tryggande af rikets säkerhet. Nu skulle
man med skäl kunnat göra anspråk på, att konung Gustafs intresse för den
andliga odlingens sak skulle visa sig på något kraftigare sätt än i
förmaningar till allmogen — om ett dylikt intresse verkligen fans. Väl fans ännu
ett väsentligt hinder för ett omedelbart upprättande af ett universitet:
inhemska lärare saknades helt och hållet, och med skäl kunde konung Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
