Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet af hans lif följande vitsord: »Du hafver så tidt vänfit och slitit din
kappa, att hon är nu så jämmerligen sliten uppå båda sidor, att hon icke vill
tjena ibland någon ärlig mans klädebonad.»
Ture Jönsson omtalas första gången 1497, då han stod bland Sten Stures
fiender, blef samma år riddare och nämnes två år derefter som lagman i
Yestergötland och rådsherre. Ständigt färdig att tjena den som lyckan
tycktes vilja gynna, var han en bland de förste som efter Sten Sture den
yngres död öfvergingo på konung Kristierns sida, for att sedan åter svika
honom, då Gustaf Erikssons sol gick upp. Efter konungavalet 1523 utnämdes
han till hofmästare och mottog under de första åren flere bevis på den unge
konungens förtroende. Hans nära förbindelse med Hans Brask väckte
emellertid Gustafs misstankar emot honom, och hans uppträdande i Vesterås och
försumlighet att i sitt län kungöra den der beslutna recessen voro ej egnade
att aflägsna dem. Å andra sidan stegrades Ture Jönssons ovilja mot
konungen af en arfstvist med denne, hvari han genom rådets dom 1528 förlorade,
äfvensom genom de föregående reformatoriska åtgärderna. Efter Örebro
kyrkomöte syntes honom tiden kommen att söka »få råd» med den egenmak-*
tige och kätterske konungen.
Vid Ture Jönssons sida stod biskopen i Skara, Magnus Haraldsson,
en man till sin personlighet ej synnerligen betydande, men genom sin
ställning såsom biskop ej utan vigt. Han hade varit en af Hans Brasks förtrogne,
men ej vågat så bestämdt som denne uppträda emot reformationsrörelsen. Att
han endast nödd och tvungen gick in på beslutet i Vesterås var naturligt;
det antydes också af krönikan, då det heter, att han på konungens fordran ]
att Leckö slott skulle utlemnas gaf »till det nästa behagligt svar».
Händelserna i Örebro och Ture Jönssons inflytande voro förmodligen hvad som
förmådde honom till öppet uppträdande mot konungen. i
De förnämste bland de herrar som för öfrigt deltogo i rörelserna 1529
voro Nils Olsson (Vinge) till Skofteby, lagman i Vermland, Måns
Bryn-tesson (Liljehök), Ture Eriksson (Bjelke), Nils Klasson till Stola,
Tord Bonde och Axel Posse, alla medlemmar af rikets råd och
länsinne-hafvare i Vestergötlaud. Den förstnämde hade varit en af dem som först
och ifrigast deltagit i befrielsekriget och hade under de följande åren varit i
besittning af konungens fulla förtroende. Det samma var i ännu högre grad
förhållandet med Måns Bryntesson, en ung och begåfvad man och så ansedd,
att han säges hafva af de upproriske varit påtänkt till konung. Annu vid
böijan af 1529 var han höfvidsman på Elfsborg och hade vid kröningen 1528
blifvit intagen i rådet. Detta var ock förhållandet med Ture Erikssou,
höfvidsman på Leckö. Tord Bonde hade redan vid valriksdagen i Strengnäs
fått plats i rådet. Nils Klasson och Axel Posse åter hade då, den förre i
halftannat, den senare i två årtionden såsom medlemmar af denna församling
tagit del i afgörandet af rikets angelägenheter.
Det uppror för hvilket dessa herrar stodo i spetsen böljade de första
dagarna af april 1529 i Smålands norra och vestra härad (Tveta, Vista, Östbo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
