Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen fordel, uppdrifvit prisen på de skepp och krigsförnödenheter de
tillförde honom till den mest orimliga höjd. Han hade gifvit dem
handelsrättigheter större än de någonsin haft i Sverige och hvaraf de skördat en vinst
»m vida öfversteg de utgifter de haft. De hade dock visat sig trolösa mot
honom lika som mot hans företrädare. De hade fÖrledt honom till tåget mot
liotland och sedan lemnat honom i sticket; och i synnerhet hade han skäl
att beklaga sig öfver att de vid underhandlingarna i Malmö tagit parti för
Danmark och derigenom föranledt, att dessa underhandlingar fingo en för
honom och Sverige så skadlig utgång. Deras räkning öfver skulden var
dess-utom bevisligen oriktig, och det måste derfor ske afdrag på summan; han
skall till och med i sändebudens närvaro hafva utstrukit 10 600 mark från
räkniDgen. Återstoden lofvade han att så vidt möjligt betala nästa vår.
Dervid blef det tills vidare1.
De privilegier om hvilka konungen talade hade blifvit honom afpressede
i nodens stund, och det var temligen tydligt, att han ej skulle längre än
alldeles nödvändigt var fördraga det handelsmonopol som lubeckarne derigenom
erhållit. Redan halftannat år efter privilegiebrefvets utfärdande sökte han
skaffa dem konkurrenter genom att inleda handelsförbindelse med deras gamla
medtäflare Nederländerna: han uppdrog åt sin fogde på Elfsborg Måns
Bryn-tesson (Liljehök) att göra hvad han kunde för att förmå holländarne att till
Sverige föra salt och kläde och i stället derifrån utföra varor; han vidtog
tillika kraftiga åtgärder för att i Ny Lödöse (vid Säfveåus utlopp i Göta elf)
fa en stapelort för denna handel. Hans sträfvanden möttes beredvilligt af
regentinnan i Nederländerna, Margaretha, och då Johannes Magni och grefven
af Hoja under sin vistelse i Lubeck 1525 sammanträffade med nederländska
sändebud, afslöto de med dem den 17 augusti en traktat på tre års tid,
hvari bestämdes att svenska skepp härefter fritt skulle segla till Holland,
Zeeland, Yestfrisland och Brabant och dessas fartyg till Sverige. Deuna
traktat stadtastes af konung Gustaf den 12 maj och af kejsar Karl den 19
september 1526. Samma år plägades genom Olaus Magni dels i Bremen, dels
i Xienburg underhandlingar om en närmare öfverenskommelse, och dessa
fortsattes följande år i Gent. Holländarne gjorde anspråk på samma
handelsfriheter i Sverige som lubeckarne förut hade, men något dylikt kvarken ville
eller kunde konung Gustaf medgifva dem. Han inskränkte sig till att genom
ett bref af den 18 april 1527 gifva inbyggarne i de nyssnämda landskapen
rätt att mot sedvanliga tullar och afgifter — utom för införsel af salt, som
enligt ett särskildt bref af 1526 skulle vara tullfri — drifva handel på
Stockholm, Kalmar, Söderköping, Ny Lödöse och Åbo, livarjemte han förband sig
att vidtaga åtgärder för att de nederländska fartygen skulle i trygghet kunna
befara de svenska farvattnen. Härmed var emellertid handelsförbindelsen med
Nederländerna inledd, och Llibeck var ej mera ensamt om handeln på Sverige.
Med hvilka känslor den mäktiga hansestaden skulle betrakta dessa konung
1 Redogörelsen för detta konang Gustafs svar finnes hos A11 en, De tre nordiske figers
hiitorie 1497—1636 (1864 o. f.). Sjelfva svaret finnes i afskrift i danska geheimearkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
