Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En
bändes fintligkrt.
Konudgen gick v en vacker vinterdag ut att
promenera i trakten af sitt kära
Kongsöf» Hart
åtföljdes af en utaf sina hofherrar. Ett stycke
från kungsgården träffade
fcerrarne en Söder^ [-raanlandsbonde,-]
{+manlandsbonde,+} som
kom åkande med
tomrM
kälkarne från Arboga, der
tian sålt sitt vedlass.
Konungen ropade an bonden, och bad att fa
åka med honom ett stycke utefter Arboga-ån.
Bondgubben höll med sina raska hästar, och
konungen satte sig på den yttereta kälken, men
hofherren étällde sig på medarrie. Bonden på
främsta kälken lät sina hästar trafva ut,
serde-les som föret var så ypperligt man kunde
Önska.
När herrarné åkt en god stund, frågade
Carl
bonden; hvad han tyckte om konungen?
”Hå”,
svarade denne, ”livad skall man tycka om en
sådan! får han hållas några år till, så lär väl
ingen i helä landet ega något mera, utom han.
Det må hin prisa en sådan
skinnarekung!” Konungen blef något förlägen, men hofherren
utbrast: ”Betänk hvad du säger,
foonde! Du
skall
akta dig att du icke talar hufvudet af dig. Vet,
din näsvisa lymmel, att det just är konungen
sjelf som åker
med dig!” /
Bonden vände
helt kallt om
iitt hufvud,
och betraktade
herrarne ett par ögonblick.
Förmodligen fann
han af min och klädsel att
hrif->
herrens uppgift måtte vara sann. Men att så
oförmodad t tala hufvudet af sig,
der till hade;
han ipke ringaste håg. Han utsträckte således,
sin
baud Ull spriaten». som förenade begge
käk*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
