Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlanden Trenck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något på ett främmande språk. Jag frågade vad det
betydde. Han svarade: — Det betyder Käre Gud
och käre Faen — det hade hans pappa lärt
honom.
Läsaren tycker kanske, att jag talar litet för
mycket om mig själv och om Kalle Trenck, men
han var ju min bästa kamrat. Han blev gardist
sedan och försvann i det vimmel vi — du och jag
— äro i.
Nu övergår jag till fru Trenck. En gång
kommo jag och min bror och Kalle Trenck ner
till ån för att bada i Den Stora Hålan. Den ån
och den hålan skola en gång få sin särskilda
historia. — Bon! som Strindberg säger — vi
kommo utmed videstranden och mellan några alars
blanka grönska fingo vi se två kvinnor kliva ned i
vattnet. Det var fru Trenck och hennes syster, som
plötsligt kommit på besök, jag vet ej varifrån. Hon
var svart, svarta ögon och blåsvart hår, mörkare
än systern, och jag kommer särskilt ihåg, att hon
hade svart hår på axlarna. Vi började krypa alla
tre, som man kryper på en älg — och just som vi
lagt oss till rätta bakom en albuske och kände oss
härligt syndiga — tänk, 10, 12, 13 år — vände sig
fru Trencks syster om i vattnet och sade: — Kom
hit ni, pojkar, var inte blyga! — och i detsamma
stego båda kvinnorna upp på andra stranden. Som
gudinnor! Som gudinnor! Jag försäkrar, att jag
minns det — nå, vi voro ju pojkar och den enas
son var ju med oss — och vi sprungo som jagade
genom det höga gräset. Än kommer jag ihåg,
hur gräset kändes under fötterna, varmt av solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
