Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man mecl det återfunna fåret öfVer de Låda axlarne. Det
går ett oändligt rörande, naivt drag genom alla dessa
framställningar, som ibland utvidga sig till idylliska bilder
ur kerdelifvet, fullkomligt i enlighet med den antika ånde,
ur hvilken de hade sitt yttersta ursprung, och i skärande
motsats mot senare tiders blodiga, uppskakande, mot
antikens väsende fullkomligt stridiga martyrscener. På
samma sätt utvecklade sig symbolen med vinstocken till
fullständiga drufpressningsscener med älskliga, nakna barn
och genier, såsom man ofta till sin stora förvåning ser
på bilder från den äldsta tiden, — visserligen icke så
noga betecknande för den kristna föreställningen, såsom
den senare utvecklades i kyrkan, men i full och
ogrumlad harmoni med antikens lekande och lefnadsglada
uppfattning af lifvet och allt, livad dertill hörde. — En
ännu underligare framställning af Kristus är i form af
Orpheus, som med sin lyra tämjer de vilda djuren.
Or-pheus var dock en person, som togs direkte ur den
hedniska sagan; men det underliga kan förklaras genom den
likhet, man fann mellan Orphei öden och Kristi historia,
och kanske ännu mera genom den hos Orpheus
förebildade makten hos kristendomen att inverka på och
omdana råheten och barbariet. Sådana antika
föreställningar lefde ännu länge under medeltiden; att beteckna
natten som en qvinna med stjernströdd slöja, gryningen som
ett barn med fackla o. s. v. spåras ännu länge efter det
den antika konsten alldeles gått ut. Ja, till och med
historien om Amor och Psyche förekommer på kristna
sarkofager, troligen häntydande på den eviga kärleken. ■—
Naturligtvis måste kristendomen snart känna behof att
framställa mästarens egen bild — icke för att se honom i
passions- och korsfästelse-scener, såsom man efter 8:de
seklet började älska att af bilda honom, utan för att
framställa honom i hans himmelska herrlighet, i fullkomligt
antik ande. Såsom sådan blef han i början en idealt
bildad, nästan gossartad yngling, liknande hedendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
