Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dramatiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sta den tiden. Hon var ej obenägen att
draga fördel af sina plastiska former. I
ställningar och hållning gjorde hon dem
gällande med smak och förstånd, i
draperingen äfvenså; dock tog hon sig en
eller annan gång — af egen ingifvelse
eller på andras inrådan — friheter, som
i mångas tycke öfverstego det tillåtliga.
Så var hon t. ex. såsom Thilda i
Leopolds Oden klädd endast i en björnhud,
hopfäst öfver skuldran. Det var af en
särdeles god effekt för ögat, när hon stod
stilla, men då hon rörde sig häftigare,
blottades afvexlande omkring tre
fjerdedelar af hennes i kötttärgade tricots
höljda figur, och ehuru mer än engerna
sett äfven den sista fjerdedelen, tyckte
de flesta, att det blef alldeles för
naturligt. Vid påföljande representationer var
björnhuden hopfäst på ett par ställen till
oeh skylde henne försvarligt vid alla
tillfällen, men snörpte och satt illa.
I tragedien var m:ll Strömstedts
egentliga rollfack — såsom man af
ofvan-stående kan gissa — det höga, starka,
passionerade. Dock spelade hon äfven
Valborg (i Axel och Valborg) ganska
utmärkt, och väl spelade hon alltid, vare
sig att hon ej kunde annat eller att man
den tiden förstod att ej tvinga
skådespelaren ur hans artistiska sfer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
