Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Ja, natten i norden var lång, ty klockan
var knappast sex och därute var det redan
skumt. Höststormen ruskade om tegelpannorna,
qved och jämrade sig mellan skorstenarne i
huset, där han bodde, isbarken piskade mot
fönstret. Nu tog den korta höstdagen plöts-
ligt en ända, som om man fält ner en gardin
i rummet.
Malm var en för yttre intryck mycket
känslig person. Mörkret, det tunga vädret,
stormens vilda sång där utanför började att
verka på hans nerver, hans sinnesstämning.
Han kände, huru de ljusa drömmarne drefvos
på flykten och ersattes af andra, som målade
sina bilder i en helt annan skiftning. Han
började känna sig nedslagen. Han fruktade
dessa stunder af nedslagenhet och oro. De
kommo öfver honom som vinterstormen en
decemberdag. Bäst solen lyste, luften var kall
och klar och snön låg blank och trind i skarpa,
runda korn uppjagad mot afvisare, portar och
rännstenarnes läsidor, kom där ett tungt moln
seglande på mörka vingar och innan man visste
ordet af, yrde det i alla knutar. Just så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
