Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya seminaristerna.
Ingenting i världen hade kunnat förmå Marilla att orda-
grant berätta, vad fröken Stacy verkligen sagt — det hade
endast varit att göra fickan fåfäng och uppblåst...
— Men nu ska du inte läsa dig fördärvad, hör du. Här
är ingen brådska. Du blir inte färdig att söka inträde på se-
minariet förrän om halvtannat år. Men det är ju i alla fail
bäst att börja i tid och lägga en god grund, som fröken
Stacy säger.
— Nu kommer jag att intressera mig ännu mera för
mina studier, sade Anne belåtet, nu när jag har ett mål i livet.
Pastorn säger, att varje människa bör ha ett mål i livet och
troget sträva efter det. Men han säger, att först måste vi
förvissa oss om, att det är ett gott och ädelt mål, som vi ut-
valt. Och att söka bli en lärarinna sådan som fröken Stacy,
det måtte väl vara så bra som något, säg, Marilla? Lärarin-
nans kall är ju någonting ädelt och upphöjt.
Den lilla klassen av blivande seminarister bildades i si-
nom tid och kom att bestå av Oilbert Blythe, Anne Shirley,
Ruby Gillis, Jane Andrews, Josie Pye och Moody Spurgeon.
Diana Barry kom icke med, eftersom hennes föräldrar ej äm-
nade låta henne genomgå seminariet.
Anne sörjde häröver som över en olycka. Aldrig sedan
den natten då Minnie May höll på att dö i strypsjuka, hade
hon och Diana varit skilda åt. Den kvällen, då den nybil-
dade klassen första gången stannade kvar i skolan för att få
sin extralektion och Anne såg Diana långsamt gå ut med de
andra för att vandra hem ensam längs Björkstigen och genom
Violernas dal, var det nätt och jämt att Anne kunde sitta kvar
och låta bli att följa sitt hjärtas ingivelse och skynda efter
väninnan. Någonting stockade sig i hennes hals, och hon
tog skyndsamt sin tillflykt bakom den uppslagna naturläran för
att dölja tårarna i sina ögon. Icke för mycket gott hade hon
unnat Gilbert Blythe eller Josie Pye att få se de tårarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
