- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
261

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De nya seminaristerna.
dig i fred. Du behöver verkligen alls inte ta med dig några
roliga böcker till skolan — du läser många nog här hemma.
När jag var ung flicka - aldrig fick jag lov att så mycket
som se i en roman.
- Jag tycker inte man kan kalla »Onkel Toms stuga»
en roman — den skildrar ju de stackars negerslavarnas lidan-
den... Och numera läser jag aldrig någon bok, som inte
fröken Stacy eller fru Allan tycker är lämplig för en flicka om
tretton och tre kvarts år att läsa... Det har jag lovat fröken
Stacy. En gång så fick hon se, hur jag höll på att läsa
»Spökslottets dystra hemlighet» - den hade jag fått låna av
Ruby Gillis, och den var så spännande och hemsk, att blodet
riktigt isades i ens ådror . . . Men fröken Stacy sa’, att det var
en mycket dum och skadlig bok, och hon bad mig aldrig
mera läsa i den eller i någon annanlikadan. Jag lovade rätt
gärna att inte läsa någon mera i samma väg, men det var
väldigt påkostande att lämna från sig boken utan att få veta,
hur det gick . . . Men min kärlek till fröken Stacy bestod pro-
vet, och jag gav från mig boken. Det är märkvärdigt, Marilla,
vad man ändå är i stånd till mycket, när man riktigt föresatt
sig att vara någon viss person i lag...
— Ja, jag tänder väl lampan nu och går till mina sysslor,
sade Marilla. — Jag ser tydligt, att du inte bryr dig om att
få höra, vad fröken Stacy sa’. Får bara din egen mun gå,
så är du belåten.
— O, Marilla, jag bryr mig visst om att höra det, utbrast
Anne förfärad. — Jag ska inte säga ett ord mera.. . Jag vet,
att jag talar för mycket, men jag försöker verkligen ändra mig;
och om Marilla visste, hur mycket jag skulle vilja säga och
ändå håller inne med, skulle ni verkligen hålla mig räkning
därför... Var så snäll och berätta det nu!
— Jo, fröken Stacy ämnar bland dem, som äro flitigast
och längst hunna, välja ut en liten klass, som skulle börja
261

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free