Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya seminaristerna.
ligaste utgång och aldrig bragte henne i fatala situationer,
som det tyvärr ofta hände henne i levande livet.
Marilla såg på henne med en ömhet, som aldrig skulle
ha tillåtit sig att uppenbara sig vid någon klarare belysning
än den milda blandningen av brassken och skymning. Så långt
som till en kärlek, vilken otvunget röjer sig i uttalade ord
och öga mot öga, förmådde Marilla aldrig komma. Men hon
hade lärt sig att hålla av denna spensliga, gråögda flicka med
en ömhet, så mycket starkare och djupare som den tog sig
så njugga uttryck.
Hennes kärlek gjorde henne i själva verket rädd för att
vara alltför efterlåten och överseende. Hon hade en orolig
förnimmelse av att det på sitt sätt var syndigt att fästa sitt
hjärta så mycket vid någon mänsklig varelse, som hon hade
gjort vid Anne, och kanske underkastade hon sig ett slags
omedveten botgöring genom att vara strängare och mera
prövande än hon skulle ha varit, om flickan varit henne
mindre kär.
Säkert är, att Anne själv ej hade någon aning om, hur
varmt Marilla var fästad vid henne. Hon tänkte ofta med ett
visst vemod, att Marilla var mycket svår att göra i lag och
på ett märkvärdigt sätt saknade förmågan att känna sympati
och förstående. Men hon kvävde alltid med ett stygn i sitt
samvete dylika tankar, väl vetande, vad allt hon hade Marilla
att tacka för.
— Anne, sade Marilla plötsligt, fröken Stacy var här nu
på eftermiddagen, när du var ute med Diana.
Anne återvände från sin andra värld med en liten spritt-
ning och en suck.
— Var hon det? Så tråkigt, att jag inte var hemma!
Varför ropade inte Marilla på mig? Diana och jag voro bara
borta i spökskogen. Det är härligt i skogen nu för tiden —
alla ormbunkar och harsyran och stensötan ha somnat och
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
