- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
256

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Faster Josephine som välgörarinna.
jag hörde, att hon tagit upp en främmande flicka från ett
barnhem, ’sade hon för sig själv, men jag märker, att det
experimentet har slagit utmärkt väl ut. Om jag ständigt hade
en flicka som Anne i huset, skulle jag vara både bättre och
lyckligare.
Anne och Diana funno hemfärden lika rolig som bort-
färden - ja, roligare, ty de hade ju nu den glada vissheten,
att hemmet väntade pä dem vid slutet av resan. Solen sjönk,
just som de åkte genom Vitsand och togo in på strandvägen.
1 fjärran avtecknade sig Avonleas mörka skogsåsar mot den
guldröda himmelen. Bakom de åkande steg månen upp ur
havet, som började skimra och stråla i dess sken. Varenda
liten vik längs den buktande vägen krusade sig av tusentals
hoppande och skvalpande små vågor. Dyningarna bröto sig
med dämpat dån mot klippstranden under dem, och en doft
av havets sälta fyllde den starka, friska luften.
- O, vad det är ljuvligt att leva och fara hem, viskade
Anne helt tyst för sig själv.
När de åkte över spången nedanför backen upp mot
Grönkulla, tillvinkade henne ljusskenet från köksfönstret ett
vänligt välkommen, och genom den öppna dörren sken spis-
elden, sändande ut sitt varma sken i den kyliga höstkvällen.
Anne skuttade lätt uppför stigen och in i köket, där kvälls-
varden stod och rykte på bordet.
— Jaså, här ha vi dig igen, sade Marilla och lade ihop
sin stickning.
— Jaha, och o, vad det är roligt att vara hemma igen,
sade Anne glatt. — Jag skulle kunna klappa och pussa allting
— till och med diskbaljan. Marilla, en stekt kyckling!.. Det
är väl aldrig meningen, att jag ska ha den?...
— Jo du, det är det, sade Marilla. — Jag tänkte du
kunde vara hungrig efter åkningen och att någon liten raritet
skulle smaka dig. Skynda dig nu och lägg av dig ytterklä-
256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free