Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew gör en upptäckt.
Jag sa’ till mig själv: »det är min egen bästa vän, som blir
så hedrad.»
— Än dina deklamationsnummer då, Anne! De klap-
pade ju så, att de kunde ta ned taket. Det sorgliga stycket
var helt enkelt överdådigt.
— O, vad jag var ängslig, Diana! Jag vet inte, hur jag
kom fram på estraden, när pastorn ropade upp mitt namn.
Jag kände det, som om en miljon ögon tittade på mig och
rakt igenom mig, och ett tag var det, som om min röst all-
deles stockade sig . .. Men så tänkte jag på mina vackra nya
puffärmar, och då kom modet tillbaka. Jag tänkte, Diana, jag-
måste visa mig värdig sådana puffärmar. . . Och så kastade
jag mig med dödsförakt rätt in i det, och det var, som om
min egen röst kom från något stort avstånd. Det var då en
lycka, att jag hade övat mig så pass mycket som jag gjorde
inne på vindskontoret, för annars hade det gått alldeles
galet. . . Stönade jag bra?
— Du stönade stiligt, försäkrade Diana.
— Jag såg gamla fru Sloane torka bort tårar, när jag satte
mig ned. Tänk ändå, att kunna röra någons hjärta! . . .
— Åh, vad pojkarnas dialog var präktig, sade Diana. —
Gilbert Blythe var rent storartad. Anne, jag tycker ändå, att
du bär dig bra illa åt emot Gil. Vänta, ska du få höra. När
du skyndade ned från estraden efter älvdrottningstablån, så
tappade du en av rosorna, som du hade i håret. Jag såg,
hur Gil tog upp den och stoppade den i sin bröstficka. Där
hör du! Du, som är så romantisk, ska väl känna sig tilltalad
av sådant.
- Det kvittar mig precis lika vad den personen gör,
sade Anne högdraget. — Jag öder aldrig en tanke på honom,
Diana, det vill jag bara säga dig.
Den kvällen sutto Marilla och Matthew — den senare
hade ej bevistat någon »aftonunderhållning» på sina modiga
- 223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
