Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew gör en upptäckt.
med ett visst misstroende upptog fru Lyndes diplomatiska
förklaring, att hon sytt klänningen, därför att Matthew varit
rädd för att Anne skulle få nys om överraskningen, ifall Ma-
rilla själv varit sömmerskan.
— Jaså, det är för det här, som Matthew sett så hem-
lighetsfull ut och gått och skrattat för sig själv de senaste
båda veckorna, sade hon en smula tvunget, men ej ovänligt.
— Jag visste väl, att det var något påhitt... Ja, jag får
säga, att jag inte tycker Anne behövde några fler klänningar.
Jag sydde tre stycken varma, hållbara och praktiska klänningar
åt henne nu på hösten, och vad däröver är, är sannerligen
onödigt. De där ärmarna dra ju så mycket tyg, att det kun-
nat räcka till ett helt liv . . . Du bara underblåser Annes få-
fänga, Matthew, och hon är redan nu så fåfäng som en på-
fågel. Ja, nu ska hon väl äntligen bli belåten - jag vet, att
hon har längtat och trängtat efter de där dumma ärmarna
ända sedan hon hit kom, fastän hon aldrig mer talat om dem.
Puffarna ha blivit ännu större se’n dess - människor ä’ ju
galna . . . Redan nu se de ut som ballonger, nästa år fä de,
som bära dem, gå in genom en dörr på tvären . . .
Julaftons morgon dagades över en vacker, vit värld. De-
cember månad hade varit mycket mild, och man hade gått
och väntat sig en grön och »slaskande» jul. Men just natten
före julafton frös det på, och tillräckligt mycket snö föll föi
att ge Avonlea ett helt annat utseende.
Anrie tittade med förtjusta blickar ut genom sitt frusna
gavelfönster. Furorna borta i »spökskogen» stodo överdiagna
med ett hölje av underbart skimrande rimfrost; björkarna och
de vilda körsbärsträden voro skrudade i bländande vitt, och
åkrarnas plöjda fåror lågo som stelnade vågor i ett fruset
hav. Den rena, kyliga luften kände så lätt och stärkande att
inandas.
- 219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
