Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien på avvägar.
— Inte precist... stammade Anne. — Jag tror åtmin-
stone inte så länge det är dager. Men se’n det blivit mörkt,
Marilla, då är det annorlunda. Det är just då, som spökena
äro ute - helst torsdagsaftnar...
— Det finns inga spöken, Anne.
- Jo för all del, det gör det visst, Marilla, ropade Anne
ivrigt. - Jag vet många, riktigt trovärdiga människor, som
ha &sett sådana. Charlie Sloane säger, att hans mormor såg
hans morfar driva hem korna en kväll, sedan han vaiit be-
graven i mer än ett år. Och Charlie Sloanes mormor, hon
skarvar minsann inte . . . Hon ä’ religiös. Och fru Thomas’
pappa hade en kväll följe med en hund med glödande ögon
och hängande tunga, och det förstod han var hans brors
ande, som ville säga, att han skulle dö inom nio dagar. Det
gjorde han inte, men han dog efter två år, så att nog slog
det in, alltid ... Och Ruby Gillis har berättat -
— Jag vill inte höra ett ord mer, avbröt Marilla med
skärpa. - Jag har länge tyckt, att du ger din fantasi alltför
lösa tyglar, och ska den nu sätta ihop sådana här osunda
ting, så kan jaginte vara med längre. Gå nu du medsamma
till Barrys, som jag sa’,och till straff ska du ta vägen just
genom grandungen. Och kom aldrig se’n till mig och nämn
ett ord om spökskogen.
Det hjälpte ej, hur mycket än Anne grät och bad —
och grät och bad gjorde hon, ty hennes förskräckelse var
fullt äkta. Hennes fantasi hade spelat henne ett elakt spratt,
och hon hyste den största fasa för granskogen efter mörkrets
inbrott. Men Marilla var obeveklig. Hon följde den dar-
rande andeskåderskan ned till källan och befallde henne gå
raka vägen över spången och in i det skumma tillhållet för
kvidande vitklädda damer och huvudlösa gastar.
— O, Marilla, hur kan ni vara så grym! snyftade Anne.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
