- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
172

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En konsert, en katastrof och en bekännelse.
om så’nt i skolan, känner jag mig så bortkommen. Ni kunde
inte veta, hur det kändes för mig, Marilla, men Matthew, han
gjorde det.. . Matthew förstår mig, och det är så roligt att
bli förstådd, Marilla.
Anne var alltför ivrig och upphetsad vid tanken på allt
det intressanta, som väntade henne, för att riktigt vara sig
själv i skolan. Hon lät Gilbert Blythe taga flera klassfrågor,
och i räkning var hon virrigare än vanligt. Dessa motgångar
skulle emellertid ha gått Anne betydligt mera till sinnes, så-
vida hon ej haft konserten och sängen i gästrummet att trösta
sig med. Hon och Diana pladdrade härom oupphörligt hela
dagen, så att om läraren varit mera nogräknad av sig än herr
Phillips, hade det med all säkerhet icke gått dem väl.
Anne kände, att hon ej skulle ha härdat ut, om ej även
hon fått gå med på konserten, ty det talades helt enkelt ej
om någonting annat i skolan.
Avonleas diskussionsklubb, som sammanträdde varannan
vecka under hela vintern, hade anordnat flera smärre gratisunder-
hållningar, men det här skulle bli någonting långt mera stor-
artat; entrén kostade tio cents, och dessa pengar skulle tillfalla
biblioteket. Avonleas ungdomar hade övat sig i flera veckor,
och särskilt intresserade voro skolbarnen, som alla hade äldre
bröder eller systrar, som skulle medverka. Varenda lärjunge
i skolan, som fyllt nio år, hoppades få gå, utom Carrie Sloane,
vars hårdhjärtade fader delade Marilla Cuthberts fördom gent-
emot konserter och vad han kallade »nattsöl.» Carrie grät
i sin bibliska historia hela eftermiddagen och fann livet en
börda.
För Anne tog nöjet sin början så fort skoltimmarna nått
sitt slut, och det stegrades därefter alltjämt, tills det nådde en
aldrig anad höjdpunkt under själva konserten.
De små flickorna blevo bjudna på te hemma hos Diana
— »alldeles som stort folk» — och sedan följde det ange-
172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free