Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En storm i ett vattenglas.
lyfte upp sitt huvud och Gilbert gnodde på med division i
bråk som om han med hela sin själ gick upp däruti, åter-
gingo de snart till vad de själva hade för händer, och Anne
blev glömd.
När herr Phillips samlade ihop historieläxlaget, skulle
Anne ha gått med, men Anne rörde sig ej, och herr Phillips,
som skrivit ihop några smäktande verser »Till Priscilla», in-
nan han samlade ihop eleverna, funderade alltjämt på ett kitsligt
rim och märkte ej, att hon fattades.
När ingen såg åt deras håll, tog Gilbert upp ur sin pul-
pet ett litet skärt sockerhjärta med en gyllene inskription,
»Du är söt», och lät det glida in i kröken av Annes ena arm-
båge. Varpå Anne reste sig, tog det skära hjärtat försiktigt
mellan sina fingerspetsar, släppte ned det på golvet, malde
det till stoft under sin klack och återtog sin nedlutade ställ-
ning utan att värdigas bestå Gilbert en enda blick.
När undervisningen var slut, gick Anne tillbaka till sin
egen pulpet, plockade med viktig min fram allting, som hon
hade där, böcker och skrivbokshäften, penna och bläck, räkne-
bok och testamente, och staplade upp det i en prydlig hög
på sin spräckta griffeltavla.
— Varför tar du hem allt det där, Anne? undrade Diana,
så fort de kommo ut på landsvägen. Hon hade ej vågat fram-
ställa frågan förut.
— Jag kommer inte mera tillbaka till skolan, sade Anne.
Diana höll på att tappa andan av häpnad och tittade
på Anne för att se, om hon verkligen menade vad hon sade.
— Låter Marilla dig stanna hemma? frågade hon.
— Det får hon allt göra, sade Anne. — Jag går aldrig
tillbaka till skolan — till den karlen.
— O, Anne! — Diana såg gråtfärdig ut. — Nog är du
ändå bra stygg! Vad ska jag ta mig till? Nu sätter mig
herr Phillips tillsamman med den apan Gertie Pye — det vet
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
