Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var-
Ett högtidligt löfte.
dess ena sida, stodo Anne och Diana, blygt tittande på
andra över en grupp de grannaste brandgula liljor.
Den Barryska trädgården var en skuggrik och doftande
tillflyktsort, så överfull av blommor, att den i varje annan, min-
dre kritisk stund skulle ha hänfört Annes hjärta. Den var
omgärdad av väldiga gamla pilar och höga tallar, under vilka
de blommor frodades, som älska skugga. Prydliga, slingrande
sandgångar, nätt kantade med snäckskal, genomskuro den likt
fuktiga röda band, och i rabatterna mellan dem spirade en
mängd gammaldags blommor i vild yppighet.
Där funnos vita och röda brinnande hjärtan och stora,
grant karmosinröda pioner, frodig reseda och klarblå lobelia,
taggiga, härligt doftande smörnypon, skära, blå och vita aklejor
och rödgula ringblommor, hela tuvor med violett åbrodd, krus-
mynta och lavendel, luktärter i alla sina bleka och fina nyan-
ser, eldröd krasse och ståtliga svärdsliljor, som avtecknade
sina behagliga konturer mot deutzians blomrika buskar. Det
var en trädgård, där solskenet dröjde sig kvar och bina sur-
rade och vindfläktarna helt dämpat prasslade och trasade
bland all grönskan och blomsterprakten.
— Ack, Diana, sade Anne slutligen och sänkte stäm-
man nästan till en viskning, tror du — tror du, att du kan
tycka om mig en liten smula - så pass, att du kan bli min
bästa vän?
Diana skrattade. Diana skrattade alltid, innan hon sade
någonting.
— Visst tror jag det, sade hon frimodigt — Jag är rys-
ligt glad, att du har kommit för att stanna på Grönkulla. Det
blir livat för mig att ha någon att leka med. Det finns ingen
flicka här på nog nära håll för att jag ska kunna leka med
henne, och jag har inga systrar stora nog.
— Vill du svära på att du alltid, alltid vill vara min vin?
frågade Anne ivrigt.
Montgomery, Anne på Grönkulla. 97 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
