Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
- Seså, res dig upp, kära barn! sade hon helt vänligt.
_ visst förlåter jag dig! Jag sa’ nog också lite mer än jag
borde till dig. Men jag är nu en sådan uppriktig natur -
det är inte värt att så mycket fästa sig vid vad jag säger... Det
kan inte förnekas, att ditt hår är fasansfullt rött, men jag
kände en gång en flicka - jag var för resten skolkamrat
med henne - vars hår var fullt ut så rött som ditt, när hon
var helt ung; men kan du tänka dig, när hon växte upp, så
mörknade det och blev vackert kastanjebrunt. Det skulle inte
ett dugg förvåna mig, om ditt gjorde så med - nej, inte
ett dugg!
- O, fru Lynde! — Anne drog djupt efter andan, i det
hon reste på sig. - Ni har gett mig en förhoppning - jag
ska alltid betrakta er som min välgörarinna! O, jag skulle
kunna härda ut med vad som helst, om jag bara kunde tro,
att mitt hår bleve vackert kastanjebrunt, när jag växte upp.
Det skulle falla sig så mycket lättare att vara snäll, om ens
hår vore vackert kastanjebrunt, tror ni inte det?... Får jag
nu gå ut i er trädgård och sätta mig på bänken under äppel-
träden, medan ni och Marilla språkas vid? Därute har jag så
mycket att titta och fundera på.
— Kära hjärtanes, barn lilla, spring du! Och om du
vill, så får du plocka dig en bukett av de vita konvaljerna
där borta i vrån.
När dörren stängdes efter Anne, steg fru Lynde raskt
upp för att tända en lampa.
— Så’n liten konstig unge! Ta den här stolen, Marilla,
den är bekvämare än den du har, den har jag bara stående
här för drängpojken att sitta på... Ja, konstig är hon, men
det är ändå liksom något vinnande med henne. Jag förundrar
mig nu inte så mycket över att du och Matthew behöllo
henne, som jag gjorde i första början — och inte känner jag
mig heller så fasligt betänksam för er skull ... Flickan kan ju
- 84 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
