Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
— Nå-å? sade hon och gick ut i förstugan.
— |ag är ledsen över att jag blev så ond och bar mig
ohövligt åt, och jag vill gärna gå och be fru Lynde om
ursäkt.
— Det låter höra sig. - Marillas avmätta ton förrådde
ingenting av den lättnad’ hon kände. Hon hade gått och
undrat, vad i all världen hon skulle taga sig till, om Anne ej
gav efter. — Jag ska hämta ned dig, se’n jag mjölkat.
Efter mjölkningen kunde man följaktligen se Marilla med
sin unga fröken vandra nedåt landsvägen, den förra rak och
segerstolt, den senare med hängande huvud och ynklig min.
Men efter en liten stund försvann Annes bedrövelse som ge-
nom elt trollslag. Hon höjde sitt huvud och trippade framåt
med lätta steg; ögonen höll hon riktade på solnedgången,
och det kom som en viss, dämpad munterhet över hela hen-
nes väsen.
Marilla iakttog förändringen med ogillande blickar. Detta
var ej den ångerfulla botgörerska, som hon önskade föra
fram för den svart kränkta fru Lynde.
— Vad går du och tänker på, Anne? frågade hon skarpt.
Jag tänker på vad jag ska säga åt fru Lynde, svarade
Anne drömmande.
Detta var ju tillfredsställande - eller borde åtminstone
ha varit så. Men Marilla kunde ej värja sig för den tanken,
att någonting i hennes straffprogram höll på att gå på sned . ..
Anne behövde verkligen ej se så förtjust och belåten ut.
Och förtjust och belåten fortfor Anne att se ut, ända
tills de hunnit in till fru Lynde, som satt och stickade ljus-
vekegarn vid sitt köksfönster. Då försvann glättigheten. Ånger-
full förkrosselse stod att läsa i varje drag. Innan ett ord
hunnit växlas, föll Anne plötsligt på knä framför den förbluf-
fade fru Rachel och sträckte bönfallande ut händerna.
— Ack, fru Lynde, jag är så förfärligt ledsen, sade hon
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
