Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
tade på någon eller något, och som sitta och vänta för när-
varande var det enda hon hade att göra, uppgick hon i detta
tillstånd med all den intensitet, varav hon var mäktig.
Matthew stötte på stationsinspektoren, just som denne
stängde biljettluckan för att gå hem och äta kvällsvard, och
frågade honom om inte fem och trettiotåget snart skulle vara
inne.
— Fem och trettiotåget har kommit och gått för en halv
timme sedan, svarade den tillfrågade. — Där steg utav en
passagerare, som skulle till er — en liten flicka. Hon sitter
därborta på spånhögen. Jag bad henne gå in i väntrummet
för damer, men hon sa’ att hon hellre ville stanna kvar härute.
Här hade hon - hur var det nu igen? - ett större fält för
iakttagelser, sa’ hon. Den lär allt vara något till dyrbar!
— Jag väntar ingen flicka, sade Matthew hjälplöst. —
Jag är här för att hämta en pojke. Han ska vara här. Fru
Spencer skulle föra hit honom från Nova Scotia åt mig.
Stationsinspektoren visslade.
— Då är det nog något misstag begånget, sade han. —
Fru Spencer steg av tåget med den där flickan och lämnade
henne åt mig. Sa’, att ni och er syster skulle ta henne som
fosterbarn från ett barnhem och att ni skulle vara här och ta
emot henne. Det är allt vad jag vet om saken — och flera
barnhusbarn har jag inte på lager.
— Det här förstår jag inte, sade Matthew ängsligt, inom
sig önskande, att Marilla vore här för att reda upp situa-
tionen.
— Det är väl så gott ni talar med flickan, sade stations-
inspektoren. — Hon vet nog besked — gott munläder har
hon, det vill jag lova. De kanske voro läns på pojkar av det
märket ni ville ha.
Han svängde om på klacken och gick sin väg, ty han
var hungrig. Och den olycklige Matthew lämnades ensam
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
