- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
9

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Rachel Lynde häpnar.
du inte gjort, lilla Marilla — så skulle jag ha sagt: för vad
du gör — ta aldrig ett främmande barn i huset!
Dessa något senkommande varningar tycktes varken för-
närma eller skrämma Marilla. Hon stickade lugnt vidare.
— Jag vill inte förneka, att det ligger i en viss sanning
i vad du säger, Rachel. Jag har själv varit ganska villrådig.
Men Matthew var så fasligt pigg på det. Det såg jag, och därför
gav jag efter. Det är så sällan som Matthew alldeles be-
stämt vill någonting, att när han gör det, tycker jag alltid
det är min skyldighet att ge efter. Och vad risken angår -
kära du, det är väl risk med nästan allt vad man gör här i
världen . . . Det är också riskabelt att ha egna barn, för den
delen — fastän man väl borde veta ungefär vad påbrå man
ger dem. Inte bli de alltid så lyckade! ... Men Nova Scotia
ligger ju inte långt härifrån, det är inte det samma som att
få honom från England eller Staterna. Han kan väl inte vara
så värst olik oss själva.
— Ja, jag hoppas innerligt det måtte gå bra, sade fru
Rachel i en ton, som tydligt angav de starkaste farhågor. —
Men kom inte och säg, att jag inte varnade er, om han sätter
eld på Grönkulla eller lägger stryknin i brunnen — det
var en barnhusunge i Nya Brunswick, som gjorde det, med
den påföljd att hela familjen dog i de ohyggligaste plågor
... Men den gången var det en flicka.
— Vi ska ju heller inte ha någon flicka, sade Marilla,
som om förgiftning av brunnar vore en uteslutande kvinnlig
talang och ej behövde befaras i samband med en pojke. —
Det skulle aldrig falla mig in att ta en flicka att fostra upp.
Det förundrar mig, att fru Spencer gör det. Men hon skulle
nog inte dra sig för att adoptera ett helt barnhem, om hon
komme på den idén.
Fru Rachel hade helst velat stanna, tills Matthew kom
hem med det nya förvärvet. Men när hon besinnade, att det
9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free