Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt harnesk, och att de alltid äro upptagna med att avlyssna
sina medmänniskors grammatikfel och andra inkorrektheter.
Och då det ju är så, att lärarna uppfostra barnen, och
föräldrarna stundom känna sig solidariska rned dessa, så betrakta
även föräldrarna lärarna såsom ett slags tuktomästare, som
man har stor aktning för, men icke vill släppa för nära inpå
sig. Andra betrakta lärarna, eller kanske rättare sagt
lärarinnorna, med ett visst medlidande. Det känns inte alltid enbart
uppmuntrande att av "mammor" få mottaga en så här
formad komplimang: "Vad det måtte vara svårt att vara
lärarinna och alltid få lov att ha tålamod, jag skulle då aldrig
kunna det."
Ringaktning kan förlama och försoffa en människa, men för
mycken förtätad vördnad är icke heller någon behaglig
atmosfär att inandas. Demonstrativt betygad vördnad är ett fint
sätt att skjuta sin nästa så att säga utanför det gemytligt
mänskliga.
Umgänge med olika slag av människor är särskilt
nödvändigt för lärarna för att öka deras människokännedom. Endast
genom att känna olika hem kan man förstå de förhållanden,
under vilka olika barn leva, och genom en större
människokännedom hindras man från att hos barnen söka framdana en
viss karaktärstyp, ett missgrepp, som ligger nära till hands
för den isolerade. Dessutom är all isolering totalt av ondo och
farlig för utvecklingen.
Det är icke blott såsom rekreation man behöver umgänge,
utan framför allt till förnyelse i detta ords djupaste betydelse.
En lärare behöver ta emot många intryck, därför att han ger
så mycket. En modern lärare, som vill vara icke en
läxför-hörare utan en väckare, får icke spara sig utan måste
dagligen sätta in sin personlighet i arbetet. Det heter visserligen,
att "ju mer man ger, dess mer har man kvar". Ja, det är
sant, när det gäller känslor, men icke så alldeles säkert i fråga
om det intellektuella givandet. Dessutom snuddar Mefistofeles
vid en rätt melankolisk sanning, när han säger: "det bästa du
kan hava lärt, får du dock ej för piltarna förklara". Kanske
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
