Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man upp och säger några ord, ingen affektation, ingen
ansträngning. Om lärarens sällskapande övergår till en
polistjänstgöring, då gör det endast skada. Lycklig den lärare, som har
till sitt förfogande ett friskt klingande skratt samt ett och
annat skämt, som inte alis behöver vara kvickt! Det hjälper en
god väg fram till förtrolighet, när man någon gång skrattar
tillsammans.
I detta som i andra fall kunna anlagen vara mycket olika,
den ene har en alldeles särskild begåvning för denna
"själavård", en annan icke. Många klaga, att de icke alis kunna
tala med barn, inte alis umgås med dem. För den som klagar
så, finns det bara ett botemedel: var ännu mer tillsammans med
dem, i början som en tyst åhörare och åskådare, om vi vill, men
lär under tiden känna dem, ge akt på deras intressen, deras
angreppspunkter. Och sedan, såvida ni är så pass mycket
människa, att ni kan hålla av barn och såvida ni är okonstlad, så
måste det lyckas. Okonstlad! ja, det är ett nödvändigt villkor;
för dem som varje morgon lämna sin verkliga natur utanför
skolporten och träda in, iförda ett mumiefodral av stelhet och
småaktighet — för dem finns ingen hjälp.
Det är nog sant, att lärarekallet fordrar självbehärskning,
metodiskt förfarande och ihärdighet, men det kräver också hos
sina utövare något sympatiskt och tilldragande. Nu är
ingenting för barnet så innerligt osympatiskt som en inom sig
sluten, till ytterlighet behärskad personlighet, i synnerhet om
behärskningen har något gjort med sig. Egentligen borde en
riktigt idealisk lärarenatur ha två alldeles olika sidor, han borde
för att kunna erövra barnen äga något av en
stämningsmänniskas hjärtlighet, naivitet och lättrörlighet, men för att leda dem
borde han vara planmässig, metodisk och ihärdig. Dessa båda
sidor äro ideellt taget lika viktiga, och det är ett svårt misstag,
när man hitintills nästan uteslutande betonat den senare. Man
vet ju, att skall det ställas upp någon riktig antipod till den
älskvärde, stämnings fulle konstnären, då blir det alltid
"skolmästaren", som får göra tjänst, han som jämt "går efter linjal".
Men skolmästaren borde inte gå efter linjal, han kunde ha
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
