Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i livsfara; en gång undkom han blott genom att lämna hatt
och värjgehäng i sticket, en annan gång frälsades han av en
trogen undersåte från det dödande hugget." — Är det icke,
som om man här hörde dörren smälla igen, sedan man sett
tilldragelsen skymta förbi liksom i profil? Hur går det till,
när man är i sådan fara, att man lämnar hatt och värjgehäng
i sticket? — måste barnet fråga sig självt, så vida det icke
för länge sedan har vant sig av med att fråga och tar
lärobokens innehåll såsom något för verkligheten fullkomligt
främmande — såsom en abstraktion. "Den trogne undersåten",
som ej en gång har ett namn, står där som någon sorts
ointressant, allegorisk företeelse, värdig det abstrakta värvet att
befria från det likaledes tämligen abstrakta "dödande hugget".
Hur skall barnet kunna ana, att denna lätta antydan döljer
sådana ytterst intressanta ting, som att Gustaf Adolf en gång
råkade ut för en rödrockad, svartögd, vildsint kroat, som grep
tag i hans bälte och lyfte pistolen mot hans huvud, att kungen
i rättan tid fick det lyckliga infallet att böja sig ned, vrida
bältet över huvudet, varpå han frigjord galopperade därifrån,
under det kroaten stod kvar ursinnig med bältet i hand? Vem
kan tänka sig, att den "trogne undersåten" verkligen var en
skäggig överste, som hette Erik Soop? — Tusen gånger bättre
att aldrig upptaga något av en berättelse än att så döda dess
liv genom ett abstrakt återgivande. Här gäller det antingen
— eller. Låt läroboken hellre bliva blott och bart ett register,
än en samling av antydningar. I det förra fallet vet och inser
åtminstone läraren, att allt vad liv och åskådlighet heter måste
komma ifrån honom; i det senare litar han kanske på
läroboken.
Till en vårdad stil brukar ju även höra undvikande av för
täta upprepningar av samma ord, och därför gå läroböckerna
i sin finkänslighet för läsarens formsinne så långt, att när
det på ena sidan har stått "Gustaf Vasa", måste det på den
andra heta "den store konungen", "fäderneslandets befriare"
eller "den vördade landsfadern". Men barnet, som har föga
sinne för en akademiskt välljudande form, blir ofta helt för-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
