Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svår sjukdom, som berövade honom rörelseförmågan och i
hög grad försvagade hans talorgan. Redan tvånget att föra
ett stillasittande liv måste ha inneburit svårt lidande för
honom, botanikern, som var van att under vetenskapliga
forskningar ströva omkring i skog och mark, men säkert
smärtade det honom ännu mer att nödgas avstå från det som alltid
varit hans väsens djupaste behov: personlig meddelelse. Men
slaget krossade honom icke: såväl religionen som den
jämvikt, vilken ofta ingår i naturvetenskapsmannens andliga
konstitution, skänkte honom en beundransvärd resignation. Den
långa sjukdomsperioden blev för honom en tid av inre
samling och intensivt arbete. Förut hade han alltid hellre talat
än skrivit, nu måste han nästan helt hålla sig till det
skriftliga ordet, men med förvånande raskhet utsände han från sitt
stilla arbetsrum den ena skriften efter den andra, alla
vittnande om hans vidsträckta livserfarenhet, väldiga
minnesreserver och livliga, originella tanken
Säkert det märkligaste av Almquists senare arbeten är
essayen om "Gunnar Wennerberg och svenska skolan".
Wennerberg var en gestalt, som från många synpunkter måste
fängsla Almquist: som musiker, som den ideale studenten, som
lärare, som andlig sångare, som reformerande
ecklesiastikminister. Men allra mest fängslade han honom som äktsvensk
hövdingatyp. Essayen handlar för övrigt om mycket annat,
än vad titeln angiver. Den handlar om Gluntarna, om
Wen-nerbergs ställning i svenskt kulturliv, om studentlivet vid
1800-talets mitt och under Almquists egen ungdom och om den
gamla latinskolan, från vilken den ger en bred och särdeles
underhållande miljöskildring. Man hade knappast väntat sig,
att Almquist till sitt förfogande hade en så saftig
framställningskonst, som den han ådagalägger i beskrivningen av sina
gamla lärare, vilka med hjälp av käppen och snusdosan gjorde
sina pojkar till så duktiga latinare. Stora delar av
Wenner-bergsboken ha i själva verket karaktär av pedagogisk memoar
med inflickade mästerliga porträtt av några författarens
samtida, varibland man särskilt lägger märke till den träffande
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
