- Project Runeberg -  Anna Svärd /
282

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

kusin, och kom aldrig mer tillbaka. På hela tjugusex år har
han inte visat sig på Hedeby förrän denna vinter, utan fört
en skojares liv på landsvägen, till stor sorg för mina
föräldrar och till skam och vanära för hela hans släkt.

— A, kusin Adrian, jag visste inte, att hans olycka
började på det sättet.

— Jo, kusin, så förhöll det sig, och om man räknar noga,
så kan man säga, att det var lilla Thea, som förskaffade
honom hans död i landsvägsdiket. Hon har alltså blivit
färdig med en av oss. Men se där har vi dem igen!

Äter hängde baronen ut över vägen, men som den
efterspanade släden snart försvann ur sikte, vände han sig på
nytt till Charlotte.

— Vad tycker kusin? Jag håller nästan på att glömma
bort varför jag har tvingat kusin att höra allt det här. Jag
ville varna för att försöka skilja Thea och Karl-Artur. Jag
tror, ser kusin, jag tror, att fru Mal vinas dotter har ett
värv att sköta, varom hon själv ingenting vet. Kusin minns,
att Marit Eriksdotter talade om att hon skulle sända en
hämnare.

I detsamma vände sig baron Adrian emot Charlotte och
blickade in i hennes ansikte med ett uttryck av skräckfull
förväntan.

Och Charlotte förstod i ett ögonblick av ingivelse, att
denne mjältsjuke drömmare, han, som inte i sin omgivning
ägde någon, till vilken han kunde förtro sig, i de ensamma
stundernas dysterhet brukade framkalla för sig den gamla
straffdomen och att han så småningom hade kommit därhän
att inbilla sig, att Thea Sundler skulle vara kallad att bringa
den till utförande.

Men ehuru hon inte kunde låta bli att påminna sig, att
hon själv under den olycksaliga tiden, då hennes förlovning
med Karl-Artur blev uppslagen, hade haft en känsla av att
något hotfullt och oemotståndligt hade stått på Theas sida
och förhindrat alla hennes egna bemödanden att rädda den
älskade, så ville hon på intet sätt instämma i denna
förmodan. Hon mötte i stället den spörjande blicken med en
väl låtsad förvåning.

282

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free