- Project Runeberg -  Anna Svärd /
201

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLYCKSHÄNDELSEN

Om han hade orkat, så skulle han ha befallt dem att
stanna, men han förmådde inte. Däremot märkte han hur
den ena kroppsdelen efter den andra blev känslolös och
liksom dog bort. Det gick med oerhörd fart, från fötterna uppåt
mot huvudet–-

Nästa gång han vaknade, kände han en svag lukt av
gamla rosenblad och antog, att han måtte befinna sig i
gästrummet på Stora Sjötorp. Ja, man hade väl burit in honom
dit för att slippa trappan. Hans egen sängkammare låg på
övre botten.

Någon höll på att dra av honom skodonen, men detta
kunde han inte tåla. Han jämrade sig så, att man fick lov
att släppa taget.

— Vi får låta det vara, tills doktorn kommer, sade
förvaltarns röst.

— Ja, sade en annan stämma, som han tyckte sig känna
igen som Johanssons, betjäntens, men den var så förstörd
av gråt, att han inte var rätt säker. Ja, det kan nog hända,
att det är något brutet i fotleden.

Schagerström slog upp ögonen för att visa dem, att han
var vid sans. Han låg på den breda gästrumssoffan, och
han såg, att hushållerskan och två tjänstflickor höll på att
bädda sängen, medan förvaltarn och betjänten försökte få
av honom kläderna.

Han sade några ord för att be dem lämna honom i fred.
Ljudet, som trängde fram ur hans strupe, hade ingen likhet
med en mänsklig röst. Han tyckte själv, att det ljöd som ett
dödsskjutet djurs väsande, men lyckligtvis tycktes man förstå
honom. Man lät honom ligga med kläderna på, och man
upphörde att bädda sängen. Hushållerskan kom fram med
ett täcke, som hon ville breda över honom. Han kunde inte
tåla att få över sig något så tungt. Han väste något åt henne,
och hon lät det vara. Sedan ville hon skjuta in en kudde
under huvudet. Nej, inte det heller.

Hela tiden harmade det honom, att förvaltarn, som ändå
förstod hur invecklat det gamla Polhemska maskineriet
verkligen var, inte sade ett ord till beröm. Sågen kunde ju ha

201

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free