Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET
bara nåra veckor kvar, inna du ska ligg i barnsäng", sa jag
te’na. Men ho svara, att ho feck lov te gå i alla fall. Och
ho var noga mä att jag skulle tal om för dej vart ho geck.
"Han behöver int tro, att jag ska gör över mä mej", sa ho.
"Jag ska bara gå hem."
Karl-Artur hade fattat tag om staketet. Även om han inte
längre älskade hustrun, så hade de så länge levat samma
liv, att det kändes, som om något hade slitits itu inne i hans
själ. Och dessutom var detta ett förskräckligt misslyckande.
Hela världen skulle nu bli underkunnig om att hans hustru
hade känt sig så olycklig, att hon hade valt att frivilligt
lämna honom.
Men mitt i detta nya kval kom återigen den tröstande
tanken på den stora, lockande friheten. Hustru, hem,
anseende hos människor, allt detta betydde ingenting för
honom på den väg, som han skulle vandra. Hans hjärta
klappade lätt och jämnt trots allt, som hände honom. Gud
hade frigjort honom från vanliga människors sorger och
tryckande bördor.
När han några minuter därefter hade nått sitt hem och
trädde in i sitt rum, överraskades han av att finna det
städat. Sängen var uppbäddad och matbrickan utburen. Helt
förvånad skyndade han till köket och fann även där allt i
bästa ordning. På golvet låg en kvinna och plockade ihop
de små envisa kortflingorna, som inte hade följt med kvasten,
utan hade satt sig fast i de flisiga tiljorna. Hon gnolade och
sjöng och tycktes vara vid bästa humör. Då han kom in,
lyfte hon huvudet, och han såg, att det var Thea.
— Ack, Karl-Artur! sade hon. Jag skyndade hit, så snart
som jag fick höra, att din hustru hade lämnat dig. Jag
förstod, att du kunde behöva hjälp. Jag hoppas, att du inte
misstycker.
— För all del, Thea! Det var tvärtom mycket snällt av
dig. Men gör dig inte besvär med de usla korten! De kan
gärna ligga där.
Thea lät inte störa sig i arbetet. Hon fortsatte att gnola
och plocka.
— Jag samlar dem som ett minne, sade hon. När jag
13, — Lagerlöf, Anna Svärd, 193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
